Herr talman! Vi debatterar nu Näringsutskottets betänkande nr 10, Mineralpolitik .
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Sverigedemokraterna har en kommittémotion som heter Mineralpolitik för en stark gruvnäring . I den lyfter vi fram en rad förslag för att underlätta och utveckla för näringsgrenen. Det handlar om sådant som riktade utbildningsinsatser för att fylla kompetensbehoven, ökad prospektering på initiativ av svenska staten, stärkta resurser till geovetenskaplig grundforskning, förbättrad transportinfrastruktur med flera förslag.
Vi har också en motion som heter Det svenska stålet . Den lyfter frågor kring stålindustrins och den övriga metallindustrins utmaningar. Här är givetvis energifrågan en av de centrala punkterna, och rådande inriktning för politiken är ett direkt hot mot vår industri. Men även här finns kompetensbehov att fylla, och vi föreslår därför att det görs insatser för att öka såväl antalet utbildningsplatser som forskningen på metallurgins område.
Gruvindustrin och stålindustrin är skilda branscher med delvis olika behov. Men de tillhör ändå till stor del samma värdekedja, varför jag tycker det är relevant att även ta upp stålindustrins villkor. Det har jag gjort tidigare när vi har debatterat mineralpolitik. Förra året drog jag ungefär samma saker och tog upp det stora exportvärdet av Sveriges järn, stål och andra metaller, som då uppgick till hela 88 miljarder kronor.
Med tanke på att stålindustrin står för nära 7 procent av vår varuexport är det förvånande att Sverigedemokraterna är det enda parti i kammaren som tycker att näringsgrenen är tillräckligt viktig för att lyfta fram i en motion.
Kanske anser ni andra partier att det är bättre att Kina eller något annat land tar över vår stålindustri så att ni kan åka till FN och visa hur duktiga ni är på att rädda klimatet eller liknande. Problemet är bara att Sverige har världens mest utsläppssnåla gruv- och stålindustri, så när politiskt klåpande som driver industrin ut ur landet får äga rum kommer produktionen bara att flytta någon annanstans med högre utsläpp av växthusgaser som följd.
Herr talman! Som jag sa var exportvärdet från stål- och metallindustrin förra året, enligt SCB, 88 miljarder. Lägger vi till malmproduktion och övriga mineralvaror uppgick exportvärdet till ca 137 miljarder. Det är en bit över 10 procent av varuexporten, och dessutom är trenden just nu positiv i den gynnsamma världskonjunkturen.
Med detta sagt bör det knappast råda några tvivel om att dessa industrier är helt centrala för landets och medborgarnas välfärd. Även om konkurrensen är stenhård håller sig svenska stålföretag med svarta siffror kopplat till att man har specialiserat sig på så kallat högpresterande stål, vilket i sin tur kräver forskning och utveckling.
Herr talman! I Sverige är vi vana vid ett positivt handelsnetto för varor. Under en längre tid har det dock varit en trend med ett allt sämre netto, vilket under denna mandatperiod slagit om till negativa siffror. Trenden är rak utan tillstymmelse till trendbrott, vilket är en högst oroande utveckling för vår industri och ekonomi.
Vid det här laget borde det vara bekant att Sverigedemokraterna är angelägna om att stärka svensk industri så att vi kan garantera välfärden åt våra medborgare. Jag menar att Sverigedemokraterna här har tagit på sig ledartröjan under mandatperioden och presenterar konkreta och verkningsfulla förslag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Något som inte heller är att förringa är att stål- och gruvnäringen som helhet står för tusentals arbetstillfällen - dessutom ofta på platser i Sverige där det är just industrin som håller liv i orterna. Detta gör branschen särskilt viktig ur perspektivet att människor ska kunna bo och verka i sina förfäders bygder om de så önskar.
Herr talman! I detta betänkande har Sverigedemokraterna två reservationer. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 7, som handlar om att justera den svenska mineralersättningen. Vi menar att det är rimligt att en större del av värdet kommer samhället och medborgarna till del när till exempel utländska gruvbolag exploaterar svenska mineraler. Vi anser vidare att det finns ett ömsesidigt intresse mellan staten och gruvnäringen och att mineralersättning skulle kunna göra det enklare för staten att bedriva en aktiv gruv- och mineralpolitik, inte minst vad gäller att investera i viktig infrastruktur så att branschen kan utvecklas.
I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).