Fru talman! Det är inte alldeles enkelt att svara på
den frågan. Under denna tid har ju en hel del hänt. Ett
ekonomiskt saneringsarbete har genomförts, och det
har varit en besvärlig period för både landsting och
kommuner. Dessutom har vi förändrat den forna
vårdgarantin i enlighet med det beslut som den här
riksdagen fattat i stor enighet och i enlighet med de
prioriteringar som vi anser skall råda inom hälso- och
sjukvården.
Äntligen börjar vi se resultat av det arbete som
bedrivits. Man börjar få ned väntetiderna. Men vi
skall också komma ihåg att man under den här perio-
den har åstadkommit avsevärt mycket mer: Man ope-
rerar inte människor med åldersdiskriminering, utan
man opererar t.ex. hjärtan på 85-åringar. Det är för-
stås ett dilemma för hälso- och sjukvården att man
kan åstadkomma mer samtidigt som kraven då växer,
liksom missnöjet med att folk ibland behöver vänta
litet längre.
Självfallet måste vi bli duktigare på att mäta både
resultaten och effekterna. Men det är också självklart
att vi måste ge hälso- och sjukvården resurser, förut-
sättningar att klara av de utmaningar vi står inför.