Fru talman! Helena Storckenfeldt talar vackert om klimatet och leder in diskussionen på det som händer i näringslivet och mycket av den gröna teknik och den utveckling vi just nu ser. Och vi är många som är stolta över svensk industri, den nyindustrialisering vi ser men också väldigt mycket av det som händer hos svenska företag. Jag skulle säga att det svenska näringslivet är väldigt på hugget just nu, vilket är roligt, och det finns mycket stolthet här. Det beror mycket på de incitament som näringslivet tydligt har fått med den tidigare socialdemokratiska regeringen men också på det arbete som förs på EU-nivå.
Helena Storckenfeldt känner sig lättad över läget just nu, men det är en känsla som väldigt få delar. Det är tvärtom klimatpolitiken som svenska folket just nu upplever som en black om foten för den svenska regeringen. Opinionsundersökningar visar att allt fler bland svenska folket oroar sig för klimatpolitiken. Även myndigheterna oroar sig, och det efter att ha tagit del av den första tiden med den svenska regeringen. Både budgeten och mycket av nedmonteringen av klimatpolitiken oroar myndigheterna.
Även utanför Sveriges gränser oroar man sig för den svenska regeringen och klimatpolitiken. Det tjeckiska ordförandeskapet skyndade på klimatpolitiken med Fit for 55 just för att man inte såg med tillförsikt på vad den svenska regeringen skulle åstadkomma.
Jag tycker att Stina Larssons fråga om klimathandlingsplanen också är väldigt viktig att få svar på från Moderaterna och det ledande partiet i regeringen. Vi vet att det är otydligt vad klimathandlingsplanen kommer att vara och inte bara när den ska komma. Ska det vara en skrivelse? Ska det vara en proposition? Ska Sveriges riksdags alla partier involveras? Vill vi ha stabilitet i klimatpolitiken? Det är så mycket att göra, och det handlar inte bara om när utan också om hur.