Herr talman! Jag tyckte att jag var väldigt tydlig i det tidigare replikskiftet, men jag kan upprepa det en gång till: Jag tycker inte att barn ska sitta i förvar.
Det är också det som står i propositionen: Det ska vara ett i alla former undantagsbeslut att sätta ett barn i förvar. Att separera barn från deras föräldrar ska vara ännu mer av ett undantagsfall. Utrymme ska finnas i lagstiftningen, men det ska i princip inte hända.
Varje barn i förvar är ett misslyckande av samhället, av barnets föräldrar och av den person som har fått ett utvisningsbeslut men inte följt det. Innan man hamnar i förvar har det gått ganska lång tid från det att man fick sitt beslut. Man har fått ganska många chanser att frivilligt lämna Sverige och återvända till sitt hemland. Men om man går under jorden och dröjer sig kvar här år efter år och motsätter sig svenska myndighetsbeslut kommer det till slut ibland till en punkt där vi behöver sätta människor i förvar.
Det är inte ovanligt att man i dag, om det finns två föräldrar, sätter den ena föräldern i förvar och låter den andra föräldern vara kvar med barnen där ute. Då vet man att den ena föräldern kommer att åka hem, och då får man hela familjen att åka som en enhet.
Jag tror att det bästa för barnen alltid är att vara med sina föräldrar. Det står också i lagförslaget att barnkonventionen alltid ska beaktas – att barnets bästa alltid ska beaktas. Det framgår. Jag förstod det tidigare som att det var därför Socialdemokraterna var med på det här. Man har varit väldigt noga och väldigt försiktig med när ett barn kan hamna i förvar.