Fru talman! Det är alldeles riktigt som Lars Svensk
säger att jag har haft kontakt med Etiska rådet.
Rådet har framfört till mig att verksamheten nu har
fått en sådan omfattning att det inte längre är
möjligt att kontrollera att man följer de regler som
man har underställt sig genom att underteckna
avtalet. Därför överväger vi olika möjligheter.
Det finns i princip två vägar att gå. Den första är
den som man valt i Danmark. Där har man genom
lagstiftning inrättat tre olika kategorier av tjänster.
Kategori 3-tjänsterna är av den karaktären att de
kräver en aktiv åtgärd från abonnenten för att
abonnemangen skall öppnas. Det handlar om
erotiska kontakter, som dessutom har ett högre pris
än tjänsterna inom kategori 2 och kategori 1, vilka
automatiskt ingår i teleabonnemanget. Dock kan
kategori 2-tjänsterna begäras stängda genom en
aktiv åtgärd från abonnenten, men inte kategori 1-
tjänsterna, som i det danska fallet omfattar
grundläggande samhällsinformation. Den tjänsten
kan man inte stänga av. Det är alltså den ena
modellen, att genom lagstiftning lösa frågan.
Den andra modellen är den som nu övervägs i
England. Den innebär att man genom ett frivilligt
avtal introducerar i praktiken samma system, men
med det tillägget att det i det frivilliga avtalet ingår
att föra bort alla annonser för kategori 3-tjänster ur
dagspressen och lägga dem i tidsskrifter med uttalat
pornografiskt innehåll, så att inte en bredare
allmänhet behöver möta den typen av annonsering
i sin dagliga tidningsläsning.
Det finns även andra möjligheter, och vi överväger
dem för närvarande tillsammans med i första hand
Telia och Etiska rådet.