Fru talman! Problemet med både gymnasielagen och den nya humanitära grunden är att man därigenom väljer att prioritera samhällets resurser till personer som man har bedömt saknar skyddsskäl. Jag menar att man förenklar begreppet humanism när man menar att det som är humant är att bara låta så många som möjligt komma hit och få stanna - när vi ser att vi inte klarar av att hantera det, när alldeles för många av dem som vi har släppt innanför våra fysiska gränser inte får en verklig chans att komma in i samhället på riktigt utan fastnar i ett utanförskap som dessutom går i arv, när människor till slut bara känner hopplöshet.
Vi måste ta fullt ansvar för att de som kommer hit också får en möjlighet att komma in i samhället. Därför vill jag fråga: Om nu världens behov är enormt - det pratas om 70 eller 80 miljoner människor som är på flykt - och man är av uppfattningen att vi i Sverige verkligen ska göra vår del, borde man inte då prioritera dem som bedöms ha skyddsskäl framför att lägga samhällets resurser på dem som faktiskt har fått en rättssäker prövning i domstol där det har framkommit att de saknar skyddsskäl?