Fru talman! Först kan jag konstatera att det inte finns några transporter som är ett självändamål. De måste ha ett syfte och uppfylla någonting. Därför blir det svårt om man ska ställa denna typ av frågor: Hur mycket eller hur lite ska man resa? Från vår ideologiska synpunkt är det ett val som vi överlämnar till var och en att göra. Politiskt ska vi skapa ett ramverk och få en hållbarhet ur ekonomisk, social och miljömässig synpunkt. Det är detta som jag tycker är det politiska uppdraget. Men en transport är aldrig ett självändamål, utan den måste ha ett syfte.
När det gäller rekyleffekter vill jag nog påstå att det i dag finns så starka ekonomiska incitament att jag inte tror att någon som sänker sina bränslekostnader kör mer bara för den sakens skull. Jag tror att man är ganska glad för att man har lyckats sänka bränslekostnaderna.
Det som jag personligen undrade lite över ett tag var när vi gick över till biobränslen, exempelvis etanol, och inte samtidigt effektiviserade bilarna utan körde dem på väldigt mycket etanol. Om man gör den typen av effektiviseringar och klimatsatsningar är det någonting som är fel i systemet.
Jag vet inte vilka belägg Annika Lillemets har för att dessa rekyleffekter är så stora på längre sikt.