Fru talman! Det kommunala utjämningssystemet är som det är konstruerat i dag en garant för den orättvisa klyfta vi ser mellan stad och landsbygd. Folk kan se det med egna ögon när de jämför slöseriet i vissa storstäder, som Malmö, med den avsaknad av kommunal service som finns på landsbygden.
Jag har varit på landsbygden och sett kämpande föräldrar som organiserat sig för att se till att byns sista skola inte stänger. Att kämpa för byns sista skola eller förskola är ett återkommande inslag i dagens Sverige.
Samtidigt lever jag i Malmö stad, där endast det kommunala stödet till kulturlivet ligger på mer än 80 miljoner kronor, varav inget är lagstadgat. Det handlar om politiker som har så mycket skattemedel till sitt förfogande att de kan bevilja mer än 80 miljoner kronor till studieförbund och kulturella föreningar utanför kommunens verksamhet. Men det är det kommunala utjämningssystemet som möjliggör storstädernas slöseri. Jag anser att skolan på landsbygden är viktigare än Malmös arabiska filmfestival.
Fru talman! Vad jag hoppas att statsrådet tar med sig i dag är att vi måste ha ett kommunalt utjämningssystem som ser till att skolan på landsbygden kan fortsätta sin verksamhet medan Malmö stad inte har så mycket skattemedel att de finansierar arabiska filmfestivaler. Det handlar om att återupprätta ett förtroende för det kommunala utjämningssystemet och göra det till ett verktyg som stärker hela Sverige.
Vi kan inte fortsätta med det sätt på vilket det kommunala utjämningssystemet möjliggör ett slöseri som är tragiskt. Det är tragiskt eftersom det är våra skattemedel som slösas. Slöseriet måste upphöra, och därför måste det kommunala utjämningssystemet ändras.