Fru talman! Jag noterar att ministern tydligt säger att USA:s militära angrepp på Venezuela inte är förenligt med folkrätten. Det är självklart, och det är det minsta man kan säga när en suverän stat utsätts för en olaglig militär attack, när civil infrastruktur bombas, när landets president Nicolás Maduro tillsammans med sin fru Cilia Flores kidnappas i en internationellt fördömd attack och när fiskare dessutom mördas på internationellt vatten utanför Colombia och Venezuela.
Men att bara konstatera brottet räcker inte. Sverige måste offentligt och skarpt fördöma denna krigsförklaring från USA, som är en av världens mäktigaste stater. Det har flera länder i Latinamerika gjort, däribland Colombia, Chile och Mexiko. Även Spanien och andra länder har uttryckt skarp kritik och fördömt detta.
Sverige väljer i stället diplomatiska svepningar och vaga formuleringar – apropå att vara selektiv. Det här är djupt problematiskt, särskilt som vi har en historisk verklighet att ta hänsyn till.
USA:s mörka och brutala historia i Latinamerika är välkänd. Jag kommer själv från Chile, där USA:s inblandning direkt ledde till militärkuppen 1973 och följande årtionden av repression och terror. Det är samma maktspel som nu upprepas i Venezuela med våld, kidnappningar och hot mot demokratin – för att inte tala om folkmordet i Palestina, där USA tillsammans med er har varit folkmordsstaten Israels starkaste bundsförvanter. Dessutom hotar USA nu Mexiko, Colombia, Kuba och andra latinamerikanska länder. Latinamerika ska vara USA:s bakgård och inte skapa självständiga stater, enligt USA. Att Sverige inte tydligt markerar sänder ett farligt budskap om att stormakter står över lagen och att demokratiska principer kan trampas på när det passar makten.
Konsekvenserna av den här tystnaden är dock inte bara symboliska. När vi inte tydligt tar avstånd från USA:s illegala attacker mot Venezuela riskerar vi att hela regioner – från Latinamerika till Asien och Afrika – dras in i nya konflikter och militära interventioner när det passar USA. Det är en nedåtgående spiral som nu hotar fred och stabilitet globalt. Vi ser det särskilt nu när krigsstaten USA bildar ett så kallat fredsråd för att kringgå FN.
Är Sveriges regering beredd att ta ansvar för dessa konsekvenser, eller räcker det med diplomatiska ord när människor riskerar sina liv och hela regioner sätts på spel? När ska regeringen våga fördöma på riktigt, med tydliga politiska aktioner, och sluta vara – som ministern säger – selektiv?