Fru talman! Jag vet inte om det är en riktigt kor-
rekt beskrivning av det som har mätts. Åtminstone i
SCB:s levnadsnivåundersökningar mäter man delak-
tigheten i det kulturliv som inte får stöd via den stat-
liga kulturbudgeten. Men jag håller med Charlotta
Bjälkebring om att väldigt mycket av kulturpolitiken
de senaste sex sju åren har fått vara inriktad på att
under krisåren rädda, slå vakt och utveckla den kultu-
rella infrastruktur som i betydande grad utgörs av
institutioner, regionala och statliga institutioner. Det
innebär att det nya, vi kan kalla det för det dolda, det
som inte har starka röster och försvarare t.ex. i riks-
dagen har svårare att hävda sig. Där har vi valt att nu
i den senaste budgeten kraftigt öka stödet till de fria
grupperna. I slutet av 90-talet fördubblade vi det s.k.
arrangörsstödet, som enligt min mening är kolossalt
viktigt för det s.k. dolda kulturlivet.