Fru ålderspresident! I dag debatterar vi betänkandet CU8 Familjerätt . Det välkomnar jag eftersom dessa frågor berör många människors liv på ett sätt som få andra politiska frågor gör.
Fungerande familjerättslagar är viktiga för vårt samhälle, särskilt som vi vet hur skört livet är och hur fort det kan förändras.
Mängden människor som i enskilda fall berörs av familjerätten medför ett särskilt behov av regler som är i takt med tiden.
Givetvis känner jag, som alla andra, att det finns utrymme för förbättringar och andra skrivningar i våra förslag. Dessutom skulle jag vilja nämna att jag personligen tycker att vi som är engagerade i olika politiska sakområden ibland missar barnperspektivet. Inte sällan prioriteras process, policy och paragrafer framför vad som är bäst för det berörda barnet.
Fru ålderspresident! Betänkande CU8 omfattar 140 motionsyrkanden, 30 reservationer och 2 tillkännagivanden. Det bekräftar mitt tidigare konstaterande att civilutskottets sakpolitiska frågor är något som verkligen engagerar och berör. Därför tänker jag begränsa mitt anförande till områden som berör månggifte och överförmyndare, fru ålderspresident.
En central del i varje demokrati är valfrihet. Få saker gör mig mer upprörd än livsavgörande beslut som är fattade under hot, tvång eller bedrägliga former. Det är i dagsläget förbjudet att vara gift med fler personer än en, både enligt brottsbalken och äktenskapsbalken, men trots detta går det att registrera månggifte hos Skatteverket. Det finns 307 personer som är folkbokförda i Sverige och registrerade i månggiftesrelationer. I dessa familjer ingår även 800 barn. Utöver detta finns det ca 500 registreringar av månggiften som inte bedöms vara äkta - allt enligt Skatteverket.
Acceptans för månggiften riskerar att medföra en svåröverblickbar och radikal förändring av äktenskapet som institution. Månggifte är förbjudet av flera skäl, inte minst jämställdhetspolitiska. I synnerhet finns det risk att mycket starka kvinnofientliga krafter gynnas av ojämställda relationskonstellationer som vinner legitimitet och ökar i utbredning.
Det innebär också att fruar i polygama äktenskap inte vågar protestera eller säga någonting, därför att de är rädda för skam och för att stängas ute från sina familjer och samhället. Vår utgångspunkt är att kvinnor inte ska riskera att mer eller mindre tvingas in i ett äktenskap med flera andra fruar. Och hur påverkas de 800 barn som enligt Skatteverket ingår i dessa polygama äktenskap? Vilken syn kommer de att ha på framtiden? Det handlar även om vårdnadsansvar, underhållsskyldighet och arvsrätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Familjerätt
Utöver att vi behöver vara tydliga med våra moderna och jämställda värderingar behöver lagstiftningen vara tydlig och rimlig. Det är hög tid att Sverige ger även de osynliga kvinnor och barn som drabbas av olika former av hedersförtryck rätten att bestämma över sina egna liv.
Sverige har en regering som stoltserar med att vara feministisk. Då borde man vara tydlig med vad man vill när det gäller frågor som berör månggifte och barn i tvångsäktenskap. Regeringen har fortfarande inte påbörjat någon utredning av hur vi ska få stopp på polygama äktenskap, trots att det finns ett tillkännagivande och trots att olika myndigheter vill ha tydligare regler.
Fru ålderspresident! Det svenska välfärdssamhället måste fungera för alla. Barn eller människor som är sjuka eller funktionshindrade måste kunna få nödvändigt skydd och stöd. Frågor om gode män och förvaltare handlar i grund och botten om skyddet för de svagaste i samhället. Stat och kommuner har det yttersta ansvaret när man tar över och förvaltar den enskildes ekonomi.
Överförmyndarverksamheten är en del av det mest grundläggande rättsskydd som staten och kommunerna tillhandahåller för de utsatta i samhället. Gode män och förvaltare fyller därför en viktig funktion som ställföreträdare för den enskilde. Det är positivt att så många människor gör fantastiska insatser som gode män, ofta med ideella förtecken, och därmed bidrar till en ökad trygghet för många människor som behöver stöd.
Det stundar en stor utmaning i framtiden. I dag förvaltar de gode männen uppskattningsvis 35 miljarder, och antalet uppdrag ökar hela tiden. Dessvärre finns allvarliga brister i systemet, och de behöver åtgärdas eftersom de gör att enskilda människor far illa. Såväl kvalitetsbrister som missbruk finns.
Alliansen har länge krävt åtgärder för att förbättra överförmyndarverksamheten, och det finns även ett tillkännagivande från 2017. Trots detta har regeringen inte agerat. Riksrevisionen presenterade den 14 december 2017 en granskningsrapport om tillsynen över ställföreträdare och överförmyndare. Granskningens övergripande slutsats är att staten behöver ta ett mycket tydligare ansvar, och detta stämmer i stora delar överens med Alliansens tidigare förslag.
Jag ser fram emot att regeringen nu följer riksdagens beslut och åtgärdar de brister som Riksrevisionen har påpekat.