Herr talman! Sverige har under de senaste åren
tagit initiativ till att på olika sätt påminna om Förin-
telsen. Syftet har varit att säkerställa att sådana hän-
delser inte ska kunna upprepas.
En regeringskommission har också kartlagt judis-
ka tillgångar i Sverige. Syftet härmed måste rimligen
ha varit att säkerställa att dessa tillgångar kan över-
lämnas till släktingar till Förintelsens offer.
Det visar sig nu att rättsliga hinder finns för att
denna elementära gest gentemot de anhöriga ska
kunna utföras. Eftersom ingen gjort anspråk på de
aktuella tillgångarna i tid har dessa tillfallit Allmänna
arvsfonden.
Issers Tankelovics från Riga avrättades under
andra världskriget. Släktingar deporterades till Sibiri-
en, varifrån de långt senare kom till Tyskland. De gör
nu anspråk på arvet, men enligt svensk lag för sent.
Eftersom de inte kände till att kvarlåtenskapen fanns
hade de inte ens teoretisk möjlighet att klara sig inom
preskriptionstiden.
Enligt den lag som reglerar Allmänna arvsfondens
verksamhet kan regeringen besluta att fonden ska
avstå tillgångar till förmån för t.ex. släktingar. För att
detta ska kunna ske måste emellertid ansökan ha
inkommit inom viss tid. Inkommer ansökan därefter
ska den enligt lagen avvisas.
Som nämnts har Issers Tankelovics släktingar inte
kunnat göra anspråk på arvet och drabbas nu av la-
gens preskriptionsregler på ett helt orimligt sätt. En-
ligt vår mening måste därför en lagändring ske som
gör det möjligt att ge Förintelsens offer tillgång till
den kvarlåtenskap som rätteligen är deras. Enklast
torde detta kunna ske genom ett tillägg i 27 § lag om
Allmänna arvsfonden som ger regeringen möjlighet
att medge avstående för Allmänna arvsfondens del
också efter det att preskriptionstiden gått ut om såda-
na synnerliga skäl som gäller för släktingar till För-
intelsens offer är för handen.
Vi anser att det är synnerligen anmärkningsvärt att
regeringen först nu - trots vad Kommissionen om
judiska tillgångar uttalade redan i mars 1999, dvs. för
mer än tre år sedan - initierat sådana lagstiftningsåt-
gärder som krävs för att bringa upprättelse åt släk-
tingar till Förintelsens offer. Dröjsmålet framstår som
än mer anmärkningsvärt när nu gällande arvsrättsliga
regler riskerar att leda till att herrelösa banktillgodo-
havanden som tillhört Förintelsens offer med stor
sannolikhet kommer att tillfalla Allmänna arvsfon-
den.
I den uppkomna situationen anser vi att regering-
en nu bör rätta till begångna misstag och omgående
till riksdagen överlämna ett lagförslag som klart och
tydligt undanröjer alla hinder för att efterlevande till
Förintelseoffer ska kunna få sina berättigade anspråk
tillgodosedda. Såvitt vi kan bedöma torde ett sådant
lagförslag vara förhållandevis enkelt, och berednings-
arbetet skulle kunna utföras skyndsamt. Det behövs
ingen departementspromemoria.
I stället bör regeringen för tids vinnande snabbt
upprätta ett förslag till lagrådsremiss. Ett sådant för-
slag kan sedan, efter ett kort remissförfarande, läggas
till grund för en lagrådsremiss som efter lagråds-
granskning omgående kan leda till en proposition.
Med en sådan uppläggning av arbetet skulle det vara
möjligt för riksdagen att behandla lagförslaget före
sommaruppehållet. Att så inte blir fallet synes endast
bottna i prestige hos utskottsmajoriteten, vilket är
direkt pinsamt och ägnat att fläcka den gloria som
statsministern skaffat sig i sitt engagemang för För-
intelsens offer.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen och
avslag på utskottets förslag.