Fru talman! Det blir lite enformigt, det här, för jag vill också börja med att yrka bifall till reservationen.
Alla verkar vara överens om att det är bra att Riksrevisionen har granskat hur statens stöd till den regionala projektverksamheten fungerar. Då är det ju tråkigt att när det kommer till de konkreta förslagen som revisorerna lägger fram så är inte längre majoriteten lika intresserad. Då tycker man att man har gjort tillräckligt.
Jag och Centerpartiet menar att det krävs en offensiv politik för regional utveckling i det här landet, en politik som ger alla delar av vårt land, även de glesare delarna, likvärdiga konkurrensförutsättningar och möjligheter till utveckling. Det gäller att ge befintliga företag möjlighet att växa och nya att etablera sig. I norra Sveriges inland behöver vi en politik för inflyttning för att reparera den sneda åldersstruktur som ett halvsekel av avfolkning har lett till. Då kan det krävas generella insatser. Det kan krävas sänkta arbetsgivaravgifter, återföring av vattenkraftsmedel och sådana konkreta åtgärder.
Den här debatten handlar om projekt. De har blivit allt vanligare efter EU-inträdet. Om det är en bra utveckling eller inte kan diskuteras ibland. Det talas ju lite föraktfullt om att vi har drabbats av ett projektraseri. Men nu har vi det här systemet, och då gäller det att göra det så effektivt och så bra som möjligt. Ofta kan större projekt vara bra, men jag tror inte att det generellt går att säga att mindre projekt är dåliga. Det beror på varje enskilt projekt om det är bra eller dåligt.
Ska vi få en uppslutning bakom den här politiken från den breda allmänheten krävs det att resurserna från medborgarnas skattemedel används effektivt. Det är på den punkten det uppenbarligen finns en del att göra.
Riksrevisionen bedömer, som sades här tidigare, i sin rapport att en tredjedel av de regionala projekten inte på tillräckligt bra sätt är inriktade på att uppnå en hållbar tillväxt. Granskningen visar också att det är sällan som miljö- och jämställdhetsaspekter tas in i bedömningen vid beslutstillfällena. Det är också en allvarlig kritik.
Mot den bakgrunden tycker jag att det borde finnas anledning för alla i den här kammaren att ta förslagen från Riksrevisionen på allvar. Visst är vi överens om att projekten behöver en tydligare inriktning mot hållbar tillväxt, att miljö- och jämställdhetsfrågor ska prövas i varje fall, att vi behöver en ökad transparens, att näringslivets deltagande bör öka, att utvärderingar bör göras och att regelefterlevnaden bör kontrolleras bättre. Är vi överens om det så förstår inte jag varför vi inte kunde enas om ett gemensamt ställningstagande från utskottet. En bra regional utvecklingspolitik är viktig, och då bör man ta revisorernas synpunkter på allvar för att göra det så bra som möjligt.