Fru talman! Låt mig ta vid där den gode Ingemar Kihlström slutade med att tala om familjen och att leda våra barn på rätt väg. Det är viktigt och helt riktigt.
Man kan konstatera, som också har nämnts, att en utveckling är fantastisk, nämligen att ungdomar i dag generellt sett sköter sig mycket bättre. De snattar helt enkelt mindre och begår färre andra brott än vad jag, höll jag på att säga, och de som gick i min klass gjorde på vår tid i den generationen. Det ska vi vara glada för.
Vi kan också se att allt fler ungdomar dras in i ganska grov brottslighet och förstör sitt eget liv och andras liv i rasande fart, och vi står ganska tafatta inför detta. Jag är en sann vän av de små gemenskaperna av familjer och sociala kontexter som kan vara viktiga om familjen inte fungerar. Det kan vara idrottsföreningar eller andra ställen där människor kan få växa och fostras tillsammans med andra.
Ordet kamratfostran används ofta med väldigt negativ klang. Men att vara tillsammans i en förening, oavsett som det handlar om frimärkssamling, idrott eller vad det nu kan vara, är väldigt bra. Det är ännu mer viktigt för de unga människor som kanske har väldigt svagt stöd hemifrån.
Det gäller också när inte heller skolan lyckas lyfta upp den unge och stå för den utjämning och det stöd som är så viktigt när det är trassligt hemma. Som andra har sagt här innan är skolan helt avgörande för utvecklingen. Det är viktigt att skolan kopplar nära till socialtjänst och polis för att kunna agera och stoppa små olyckor från att bli stora katastrofer.
Vi måste ändå börja med de unga som är utsatta. Utan att tjata för mycket om min egen ungdom, som var ett tag sedan, har vi i dag ett annat Sverige. Vi har människor som är extremt konstiga och springer runt och tjatar om att vi ska ha sharialagar i Sverige. Det springer runt människor som ägnar sig åt klanvälde i Sverige.
Vi har som det verkar ett haveri i Malmö, vilket vi kan läsa om i tidningarna i dag. Där finns något kommunalråd som tycker att klanväldet är något som man ska dadda med, krypa efter och framför allt låta sig kuvas under.
Fru talman! Så kan vi inte ha det. Vi måste se till att det finns en enda rättsstat. Den gäller för alla människor, unga som gamla, i vårt land. Vi måste ta krafttag mot den parallella rättskipningen, som också kompletteras av den grova organiserade brottsligheten som har sin rättsordning när vissa territoriella områden ska behärskas med vägspärrar och ungdomar dras in som fotsoldater eller kanonmat i den grova brottslighetens spår.
Bärande bland de tillkännagivanden som finns här är en ideologisk skillnad och en tonalitet här i kammaren där vi skiljer oss åt. Det har bäring i den regeringskris som utspelar sig här utanför kammarens dörrar, fru talman, med tanke på att det snart kommer att hållas en misstroendeomröstning.
Det handlar om huruvida man ska gripa in tidigt eller senare. Jag tror, precis som Linda Westerlund Snecker var inne på, att det var mycket bättre förr när man kunde vänta lite och göra de sociala åtgärderna. Socialtjänstlagen var väldigt bra anpassad för det Sverige som hade sociala problem i början på 80-talet.
I dag har vi en annan värld. Där är frågan om reaktioner ganska viktig. Vi talar om barn som växer upp i sociala sammanhang som är att likna vid mentala istider. Det är ett stort utanförskap och skolmisslyckanden. Då finns det inget viktigare vi kan göra än att visa på tidiga och tydliga insatser.
Det måste bli en reaktion när de här unga personerna begår brott. Det är helt enkelt bättre att stämma i bäcken. Det är därför vi föreslår tillkännagivanden här om till exempel kvarhållande hos polisen. Varför då? Jo, för att överlämna till sociala myndigheter.
Alternativet är inte att den unge åker hem till mamma och pappa i Bullerbyn och att alla är glada. Sedan ska vi prata lite allvar och dra in veckopengen och ha lite utegångsförbud, som man själv har tillämpat genom åren för att fostra sina barn. De kommer i stället ut till gänget på gatan och begår nya brott och kan notera att ingenting händer. Det är den missriktade välviljan och att inte gripa in som skapar kriminaliteten.
Det är därför vi liberaler står bakom att kunna kvarhålla, så att den unge ska direkt till socialtjänsten och så att det händer något. Det ska bli en konsekvens för den unge som har levt totalt konsekvenslöst, tyvärr.
Det är samma sak med reglerna för häktning. Det gäller de förnedringsrån vi talar om. Vi har unga som är otroligt utsatta. Jag känner inte någon i min hemstad Örebro som inte är orolig för sina tonårsbarn och att de ska bli rånade eller bli utsatta för brott när de är i Örebros citykärna en kväll. Så är det i vartenda Örebro, och det finns många Stockholm, Malmö och Göteborg. Så ser det ut i Sverige i dag. Detta är helt oacceptabelt. Därför måste bli en konsekvens.
Att kunna utredningsanhålla och sedan utredningshäkta är rimligt. Det står inte i motsats till andra saker vi gör i den här riksdagen. Vi sätter tidsgränser för att en ung människa inte ska sitta längre än tre månader annat än i undantagsfall. Det är jättebra. Men man måste också kunna agera tidigare.
Det förebyggande arbetet är centralt. För att vinna tid och för att efterföljande talare ska få tala innan regeringskrisen briserar vill jag bara instämma i att vi måste renovera Statens institutionsstyrelse. De kämpar på med en undermålig lagstiftning. Det är vårt fel. Vi måste verkligen skilja på ungdomar på institution som mår dåligt och ungdomar på institution som har begått brott. De senare kräver ett helt annat handhavande.
Jag ska anknyta till Socialdemokraterna här. Vi har försökt att budgetförhandla en hel del. Jag är väldigt glad att Liberalerna har del av det så kallade förortslyftet med satsningar på utsatta skolor. Det är 3 miljarder kronor.
Fru talman! Det är så trögrott. Det är så fantasilöst. Sist Socialdemokraterna hade stora sociala ambitioner var när de införde maxtaxa på dagis för sådana som mig som har en massa ungar och som drog nytta av det. Vad är det för ambition?
Unga lagöverträdare
Nu har man den sociala ambitionen att vi ska ha någon ledig weekend som kostar hur många miljarder som helst. Hur vore det med ett förortslyft som kostar det mångdubbla i förhållande till de 3 miljarderna? Vi får se om det blir så. Vi får förhandla om detta i budgetförhandlingen.
Det handlar om pengar till polisen och ett rejält förortslyft. Då talar vi om miljarder med tvåsiffriga belopp för att bryta den mentala istiden som sänker våra ungdomar.
Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 10, som jag tycker är väldigt bra.