Fru talman! Alla är naturligtvis besjälade av en bra järnvägstrafik. Det förutsätter jag att alla partier vill ha. Frågan är bara vilken väg man vill gå. Det måste väl ändå finnas någon uppfattning i det socialdemokratiska partiets trafikutskottsgrupp om huruvida vi ska ha mångfald eller enfald. Bejakar ni en fortsatt reformering och avreglering, eller vill ni återgå till någon typ av monopol?
Vi kan diskutera hur det ska se ut. Ingen vill ju ha kaos på det här området, utan vi vill ha en ordnad utveckling. Mångfald är bättre än enfald; så långt borde vi vara överens. Men hur det hela sedan ska gå till med koncessionsförfarande, upphandling och annat kan vi säkert diskutera.
Det är väldigt många miljarder som satsas på järnvägsområdet i det här långsiktiga paketet. Men åt Inlandsbanan gives bara smulor, för att uttrycka sig lite raljant.
Visst är det glädjande att driftsanslaget höjs med 25 miljoner kronor per år och att ett nytt trafikledningssystem ska bli verklighet någon gång 2007 eller 2009. Men det gäller också att höja banans bärighet för att den ska ha någon framtid. Det är här som det är tveksamt. Frågan är alltså hur ni ser på det hela.
I banhållningsplanen anslås nu visserligen 229 miljoner kronor för upprustning av sträckan Sveg-Brunflo - detta för att öka bärigheten. Men det tänker man inte göra förrän någon gång 2010, och dit är det många år - sex år. Att vänta så länge är helt oacceptabelt, särskilt som man nu har fått nya stora företagsetableringar i Svenstavik och på andra ställen längs banan. Risken finns att kon dör medan gräset gror.
Jag vill därför gärna höra om Socialdemokraterna är beredda att vara lite mer offensiva när det gäller just den här delen. Ni tog vissa steg framåt tidigare i dag när det gäller 45:an och antydde att den kan bli Europaväg. Är ni också beredda att ändra hållningen något mer offensivt när det gäller Inlandsbanan?