Herr talman! Man kan också konstatera att antalet elever på gymnasiesidan har gått ned kraftigt, vilket gör att vinsterna minskar eftersom de har färre elever. Därför finns det inte lika många skolor. Den viktiga skillnaden i hur jag och Anette Åkesson ser på den här frågan är att för henne är vinsten i sig inte något problem, utan det är en långsiktig investering som går tillbaka till ägaren. Om man flyttar den till ett skatteparadis är inte heller så viktigt.
Det jag anser är att vinstjakten som incitament är det som är problematiken. Man får ett system i välfärden som får den att fungera som en marknad. Sverige har det mest liberala systemet för skolor i hela världen. Chile hade ett lika privatiserat skolsystem som vi, men man har avskaffat det. Nu är vi ensamma kvar med att vara så här extrema. Det finns inget land som är jämförbart med Sverige.
Det leder till sådana konstiga effekter som betygsinflation, som att man ger knäckebröd till barn i förskolan och som att man skiter i gamlingar på äldreboenden. Det är så man gör vinst. Man pressar ned kostnaderna och sänker kvaliteten. Sedan för man ut vinsten. Man använder vinsterna på olika sätt, bland annat genom att köpa skolor i Saudiarabien.
För mig är problemet att det är aktieägarnas utdelning som är incitamentet och som ska stå i fokus. Det är därför som man kapar kostnaderna. Jag har egentligen inget problem med att det finns ideella aktörer i sektorn. Jag har inget problem om man vill skapa ett litet bolag eller ett kooperativ. Det är inte där problemet ligger. Allt måste inte vara offentligt.
Men när vinstjakten tar över på det sätt som vi har sett i Sverige måste vi göra någonting. Jag tycker att vi ser ett moderat parti och borgerliga partier som är handlingsförlamade. Då får jag känslan av att de är köpta av vinstlobbyn på ett sätt som gör att fina middagar är viktigare än hur det går för våra elever.