Herr talman! Även om utrikesministern är nöjd med att kunna lägga en proposition på riksdagens bord har ju dagens beslut ingen som helst effekt. Det är fortfarande Erdogan och Orbán som bestämmer tidsplanen för Sveriges Natoansökan. Det är väl bra att utrikesministern har insett att det är vännernas tryck snarare än egna eftergifter som behövs för att få något slags tryck mot Erdogan och Orbán, men det hjälper inte heller när det fortfarande är de som har makten.
Problemet är att utrikesministern hela tiden sätter oss i positioner där han stärker deras makt ytterligare. Nu har vi hört uttalanden om att han lovar att Sverige kommer att vara med före Vilniusmötet - han är absolut säker på det. Det gör att vi bara ännu mer förstärker deras möjligheter att schackra och söndra mellan Finlands och Sveriges ansökningar. Ungern säger nu ja till Finland men ingenting om Sverige.
Jag är helt övertygad om att de en dag kommer att säga ja, men de vill ju ha någon vinst på vägen. För Turkiet handlar det om att tysta Sveriges röst för demokrati, mänskliga rättigheter och kurders rättigheter. För Ungern handlar det om att få EU-pengar som Sverige har lyckats stoppa genom att införa en princip om konditionalitet. Nu vill man ha med sig Sverige som en allierad för att få andra EU-länder att i stället säga ja.
Jag tror, herr talman, att det är dags för Sveriges riksdagsledamöter och svenska folket att spänna fast säkerhetsbältet. I juni kommer vi nämligen att ha en utrikesminister som behöver fortsätta med sin eftergiftspolitik för att få Orbán och Erdogan med sig, om han ska vara absolut säker på att Sverige blir Natomedlem före mötet i Vilnius.