Fru talman! Den svenska högskolan ska vara öppen för alla som har fallenhet för och intresse av att läsa vid högskolan. Därför vill jag nämna en annan åtgärd som regeringen har vidtagit för att minska trösklarna och se till att alla behandlas lika. Vi har avskaffat den positiva särbehandlingen och könskvoteringen till landets universitet och högskolor. Det är en åtgärd som Socialdemokraterna var kraftigt emot, åtminstone när förslaget lanserades.
Mikael Damberg tog upp frågan om skollagen. När vi genomför förändringar i skollagen eller i andra lagar utgår vi naturligtvis ifrån att lagen ska följas. Genomför vi en förändring ska det som den nya lagstiftningen säger naturligtvis följas, annars hade vi inte genomfört förändringen. Det är en självklarhet. Självklart utgår vi från att detta kommer att leda till ett förändrat agerande från dem som har att följa lagstiftningen, annars hade vi som sagt inte genomfört den.
Mikael Damberg slår sig för bröstet för att De rödgröna genom en skakigt finansierad budget vill satsa 200 miljoner kronor extra på yrkes- och studievägledning.
Sanningen är att landets universitet och högskolor genom regeringens stora satsning på både forskning och utbildning aldrig har haft så mycket pengar som de har i dag, tror jag. Det nämndes i en tidigare debatt att flera universitet och högskolor dessutom har pengar över. Det vore väl sjutton om inte en ökad satsning på yrkes- och studievägledning skulle kunna klaras inom ramen för de mycket stora resurser som finns. Universitet och högskolor har goda resurser för att förbättra yrkes- och studievägledningen.
När jag lyssnar på Mikael Damberg är det uppenbart att vi har skilda uppfattningar när det gäller hur ett utbildningsväsende bör vara upplagt för att olika människor, olika individer, ska komma till sin rätt.
Problemet med den socialdemokratiska skolan var att den vägleddes av principen att alla skulle läsa samma sak, på samma plats och på samma tid. Eftersom människor är olika ledde det till att från de första årskurserna och hela vägen upp i utbildningssystemet var det en massa människor som inte passade in i dessa mallar som kan vara jättefina och bra teoretiskt men som inte fungerar ute i verkligheten.
Det var därför som vi när vi tog över såg att det var alltför många elever som gick ut till exempel nionde klass och som inte kunde läsa, skriva och räkna ordentligt och som inte hade fullständiga betyg. Det var också därför som vi såg att en stor del av dem som gick i gymnasiet i praktiken, trots alla stolta paroller om att alla skulle kunna ha högskolebehörighet, slogs ut. Det individuella programmet, som skulle vara ett undantag för dem som verkligen behövde stöd och hjälp, blev på många skolor det största programmet.
Vi kan gå igenom punkt för punkt i utbildningssystemet hur den gamla socialdemokratiska skolpolitiken misslyckades. Man såg inte att människor faktiskt är olika. Det är därför som människor måste få vara olika. Människor måste få göra olika val. Människor måste få utvecklas såsom de själva vill. Alla ska inte pressas in i samma mall. Jag tycker att debatten om gymnasieskolan är ett bra exempel på det. Den gamla gymnasieskolan var en utslagningsmaskin. Många slogs ut trots stolta paroller och stolta intentioner.
Nu inför vi en gymnasieskola där det finns möjlighet för människor att mer komma till sin rätt. De som är mer yrkesintresserade och vill ha en lärlingsutbildning får möjlighet att få det. De som är intresserade av att fortsätta till högskolan och vet det redan när de läser på gymnasiet ska ha möjlighet att göra det. På så sätt kan vi undvika att så många som tidigare under den socialdemokratiska perioden slås ut från gymnasiet.
Självklart, precis som vi har diskuterat flera gånger, ska det finnas en kommunal vuxenutbildning som ger möjligheter i efterhand om man tänker: Det val som jag gjorde i gymnasiet var nog inte så bra. Jag vill göra någonting annat.
Just därför är det viktigt att vi satsar på komvux. Vi bygger nu ut komvux, vi bygger ut yrkesutbildningen mycket kraftigt, och vi ser till att komvux används till det som komvux ska användas till, det vill säga att man ska behörighetskomplettera och inte konkurrenskomplettera. Det är det som är viktigt med regeringens politik. Alla som har fallenhet och intresse för högre studier ska kunna komma in i den svenska högskolan.