Herr talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet.
Vi socialdemokrater har inga reservationer. Det är i första hand med hänvisning till den pågående Grundlagsutredningen men också att andra frågor för närvarande är föremål för beredning i Regeringskansliet.
Det kan vara på sin plats att här ta tillfället i akt att redovisa några reflexioner utifrån mer ideologiskt hållna synpunkter.
Som framgår av bakgrundsbeskrivningen i betänkandet har vi i vårt land en lång tradition av lagreglering för skydd av medborgarna i förhållande till makten. Under åren har det successivt vuxit fram ett skydd för den enskildes fri- och rättigheter som gör att Sverige för många är ett föregångsland.
Utgångspunkten i betänkandet är en juridisk reglering av fri- och rättigheter för medborgarna med just det främst framträdande syftet att skydda den enskilde mot övergrepp från den styrande makten.
Men för oss socialdemokrater är frihet så mycket mer. Friheten som omfattar alla är så mycket mer. Synen på frihet har en djup ideologisk grund, bland annat genom att frihet för den ene kan vara ofrihet för den andre. Total frihet för den starke kan bli ofrihet för de många. Därför tycker vi att frihet kräver hänsyn och kompromisser. Min frihet kan aldrig nås på din bekostnad.
Frihet hänger också intimt samman med demokrati. Liksom demokratin måste friheten ständigt vinnas åter. Rättsstaten är ett av frihetens grundfundament med likhet inför lagen och med staten som garant för den enskildes lagliga rätt.
Olof Palme utvecklade sin syn på frihet i ett tal på HCK:s kongress 1985. Jag tycker att hans ord, herr talman, fortfarande har högsta aktualitet och kan tjäna som inspiration. Budskapet, som jag läser det, är att man inte kan dela upp friheten i ett samhälle så att man ger obegränsade mängder till de allra starkaste och nästan ingenting till dem som har svårast att själva hävda sina intressen. Friheten i alla dess former, valfrihet, rörelsefrihet, frihet till personlig utveckling etcetera, måste tillkomma alla. Men det betyder ofrånkomligt vissa inskränkningar i de privilegier de allra starkaste annars kunnat skaffa sig. Men det uppvägs mångfalt av den totala frihetssökning som blir resultatet. Mängden frihet är inte en begränsad kaka. Ju fler som delar, desto större frihet.
För oss socialdemokrater har debatten om välfärdssamhället sin grund i synen på frihet. Från högerhåll ifrågasätts välfärdssamhället med krav på kraftiga rensningar i de sociala trygghetssystemen, för att enligt den dogmen återställa personlig initiativkraft och personligt ansvarstagande.
De angrepp på välfärdsstaten som vi i dag ser från högern är inte något nytt, utan det har vi kunnat följa genom åren. Det som är lite märkligt är att de ofta uttalas av personer som själva alltid åtnjutit det trygga ekonomiska välstånd som en god lön och en egen förmögenhet ger och som inte har en tanke på att avstå från de förmånerna. Tvärtom kräver man till och med ofta att få öka sitt eget välstånd genom sänkt skatt och dylikt.
Människor som själva upplevt vad ekonomisk knapphet betyder brukar däremot aldrig tala om välfärdens förfärliga inverkan på deras personliga utveckling och frihet. Tvärtom brukar de kräva just åtgärder som ökar den sociala tryggheten och välfärden. De vet av egen bister erfarenhet att ekonomisk knapphet och social otrygghet hämmar den personliga utvecklingen och den egna självtilliten och därmed den personliga friheten.
Det är inte den sociala välfärden som kväver den personliga utvecklingen och därmed friheten. Det är de sociala orättvisorna.
Herr talman! Vill vi ha frihet för alla handlar det om mer än reglering i grundlag. Det handlar om att forma ett samhälle som bygger på uppfattningen om alla människors lika värde, där olika intressen vägs samman på ett sådant sätt att samhället utgör en garant för att alla får likvärdiga livsvillkor och möjligheter. Då kan verklig frihet uppnås.
Med det, herr talman, yrkar jag återigen bifall till utskottsmajoritetens förslag i detta betänkande.