Herr talman! I dag ska vi debattera och så småningom besluta om frågor som gäller planering och byggande. Det är ett omfattande och viktigt område.
På detta område har vi en ny lagstiftning sedan knappt ett år. Det är en lagstiftning som skulle vara enklare och tydligare och som skulle underlätta för privatpersoner, kommuner och myndigheter. Huruvida det har blivit så återstår att se. Det finns olika uppfattningar om det. Jag återkommer om det i slutet av mitt anförande.
Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 2, 11 och 16. Vi står naturligtvis bakom samtliga S-motioner, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till dessa.
Allt oftare framkommer det kritik om att tillgången till det offentliga rummet krymper när nya bostadsområden eller handelscentrum växer fram. Köpcentrum och omgivande mark ägs numera ofta av privata fastighetsbolag. Det innebär att den enskildes och föreningars möjligheter att föra samtal, informera och argumentera beskärs. Det är viktigt att yttrandefriheten inte kvävs och att människor även fortsättningsvis ges utrymme att i det offentliga rummet få skapa opinion och prata med varandra om viktiga frågor. Det är därför viktigt att man i planbestämmelserna föreskriver dessa rättigheter när det gäller gallerior och köpcentrum.
Planering för gemensamma lokaler och möjlighet till ett rikt kulturutbud är också viktigt i byggande och planerande av nya bostadsområden. Vi vill att människor ska känna gemenskap och vi vill att människor ska lära sig av varandra och förstå varandras olikheter och synsätt för att på det viset undvika segregation och isolering i våra bostadsområden. Vi ska i planeringen tänka på åldersstrukturer och etnicitet. Vi ska tänka jämställt, och vi ska framför allt tänka på barnen och på barnens möjligheter att utvecklas och ha ett rikt liv i sitt bostadsområde. Vi måste därför vara extra noggranna vid planeringen och se till att det finns extra utrymmen för olika syften i bostadsområdena.
Det blir allt viktigare att vi tänker långsiktigt när vi planerar och bygger bostäder för framtiden. Vi får en allt större andel äldre i befolkningen. Om våra bostäder redan från början vore anpassade till människors villkor genom olika perioder och besvärligheter i livet skulle många kunna bo kvar hemma mycket längre. I dag är många bostäder inte så tillgängliga som de ska vara. Bristen på hissar är stor i många äldre flerfamiljshus. Enligt Boverkets beräkningar skulle det behövas ungefär 75 000 hissar i de befintliga fastigheterna. Det blir naturligtvis ytterligare ett hinder för gamla människor och för funktionshindrade, och deras bostadsmarknad krymper. I äldre bostäder är det ofta trånga badrum och smala korridorer. Det kan vara höga trösklar och en mängd andra hinder som gör att bostäderna inte har den tillgänglighet vi vill att de ska ha.
Vi socialdemokrater tycker och har alltid tyckt att detta är en viktig fråga. Det handlar om jämlikhet. Det handlar om allas rätt till en bra bostad.
Herr talman! I dag breder bostadsbristen ut sig över hela landet, naturligtvis främst i de stora städerna, men problemen är stora också ute i landet. I universitetsstäderna är bristen på studentbostäder enormt stor. Många studenter kan inte stanna och studera på den ort där de kommit in på grund av att de inte får tag i bostad. Man bor i campingstugor och källarutrymmen. Det finns till och med de som bor i tält och lekstugor de första månaderna medan de letar bostad för att kunna stanna kvar och studera. Många kan inte stanna kvar utan måste flytta och låta bli sin utbildning.
Vi socialdemokrater menar att regeringen har tagit sin hand ifrån bostadspolitiken och i stället överlåtit frågan till marknaden att själv bestämma. I dag ser vi resultatet. Vi har enorma bostadsköer och massor av människor har ingenstans att bo. Ingen kan vara nöjd med det. Till och med regeringen måste väl inse att man har misslyckats kapitalt när det gäller bostadsförsörjningen.
Det finns många äldre fastigheter med oinredda vindar som skulle kunna byggas om till små lägenheter för unga och studenter. Reglerna säger att när man bygger om ska man göra det på sådant sätt att alla lägenheter blir tillgängliga. Det betyder att man måste bygga hissar. Att bygga en hiss så att den går ända upp till vindsvåningen innebär stora kostnader. Många fastighetsägare säger att det blir olönsamt, och därför vill man inte satsa på sådana ombyggnationer.
Trots det vi säger om tillgänglighet för alla menar vi att det är befogat att ge dispens från kravet på hiss ända upp till vindsvåningen när det gäller lägenheter som är mindre än 30 kvadratmeter i fastigheter som kan vara lämpliga för detta. Lägenheterna ska öronmärkas för unga och studenter.
Vi måste försöka ta ett ansvar för alla dem som i dag inte har ett eget boende - för unga som inte kan starta sina liv eftersom de inte kan flytta hemifrån och för studenter som ska utbilda sig för att senare få ett bra liv. Vi måste tänka om.
Jag ska också säga något om energianvändningen.
Mer än 30 procent av energianvändningen går i dag till uppvärmning av våra bostäder. Riksdagen tog 2006 ett beslut under avsnittet god bebyggd miljö om att vi skulle arbeta för att sänka den totala energianvändningen i bostäder med 20 procent till 2020 och med 50 procent till 2050 i förhållande till energianvändningen 1995.
Vi socialdemokrater menar att man kan gå längre. Utvecklingen av arbetsmetoder och val av material och produkter går snabbt framåt. Därför menar vi att man kan göra mer. Allt fler företag och branscher inser att arbetet med att hitta bättre och mer effektiva material kan ge konkurrensfördelar. Många strävar efter att bli mer kunniga på att ta fram bra produkter.
Därför menar vi att man till 2020 borde kunna minska energianvändningen med 30 procent i stället för 20. Det finns många skäl till det jag sade nyss, men med tanke på hur bostadssituationen ser ut i landet och med tanke på hur många bostadsområden i vårt land som är oerhört nedgångna måste vi rusta upp och renovera. Skulle vi investera i ett projekt för att rusta upp fastigheter som byggdes främst som miljonprogramsområden med energismarta lösningar tror vi inte att det skulle vara svårt att uppnå ett 30-procentsmål.
Det är viktigt att komma i gång med dessa upprustningar, och det finns många skäl till det. Inte minst skulle det ge arbetstillfällen till många människor under ganska lång tid. Vi skulle höja kvaliteten på bostadsområden som i dag är nedgångna, och det skulle i sin tur kunna ge ringar på vattnet så att man får ut enbart positiva saker av detta.
Till slut vill jag kort beröra plan- och bygglagen. Blev den så bra som alla hade förhoppningar om? Det har bara gått ett år. Vi vet att det finns ganska mycket kritik mot plan- och bygglagen, inte minst när det gäller de sanktionsavgifter vi har sett tas ut. Vi vet att regeringen nu jobbar på det, och jag vill bara ytterligare betona vikten av att regeringen tar tag i dessa frågor och arbetar med att förbättra det som inte blev bra i plan- och bygglagen.
Det finns andra saker att tala om också, men jag ser att jag har använt min talartid. Eftersom jag är en snäll människa stannar jag där.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jonas Gunnarsson (S).