Fru talman! Jag är glad över att Lars Tobisson tar
upp denna fråga, eftersom det ger mig tillfälle att säga
att jag är tillfreds med att både representanter för
näringsliv och fackföreningar orkade ta ett ansvar för
landet och gå ifrån låsta positioner som de förut, på
båda sidor, har varit fast i.
Det är klart att när Björn Rosengren tillsammans
med dem skrev ett uttalande förra veckan så är det ett
mycket tungt dokument, och jag lyssnade noga på
vad Björn Rosengren sade när det presenterades,
nämligen att i mån av utrymme så är det här något
som man borde pröva att göra år 2000. Jag är inte
säker på att det finns ett sådant utrymme. Det får väl
den kommande budgetberedningen visa.
Jag är däremot klar över att i den utsträckning
som vi nu kommer att sänka skatterna görs det på
inkomstsidan för löntagare. Det var också uppenbar-
ligen den här gruppen överens om, och där har fi-
nansminister Erik Åsbrink fått ett bra besked inför de
samtal som han har att föra med andra grupper. Exakt
hur detta vägs av och i vilken ordning det sker vill jag
inte binda regeringen för så här i en frågestund. Men
låt oss glädjas, Lars Tobisson, över den enighet som
visades från framträdande företrädare för svenskt
näringsliv och fackföreningsrörelser.