Fru talman! Buren av många uppmuntrande ord
från mina kolleger i regeringen skall jag försöka att
inte dra i väg.
Det är klart att de har rätt i den meningen att vi har
en väsentligt förbättrad situation i statsfinanserna.
Den är mycket bättre än vad vi trodde för ett år sedan.
Det går snabbt åt rätt håll. Tillväxten för innevarande
år ser också bra ut. Räntorna har fallit, kronan har
stärkts. Vi har sett allt detta i massmediernas rappor-
tering. Det är ett uttryck för att det som den här riks-
dagen med så stor kraft, och faktiskt också med stor
vånda, har genomfört nu börjar ge resultat och funge-
ra.
Jag skulle dock vilja säga att vi ändå måste vara
beredda på att vi har svårigheter framför oss. Det
akuta hotet är avvärjt, men ett land som har en
statsskuld på 1 400 miljader kronor är sårbart. Vi har
visserligen också stora tillgångar, men det handlar om
en skuld av den omfattningen. Jag kan inte som fi-
nansminister bara lättvindigt säga att hotet nu defini-
tivt är avvärjt. Vi måste ha beredskap för att det kan
hända saker som ligger utanför vår kontroll som har
direkt effekt på den svenska ekonomin.
Jag vill bara erinra om t.ex. Mexicokrisen och
andra händelser. Det kan hända igen. Men visst känns
det mycket lättare och starkare i dag än vad det gjorde
bara för ett halvår sedan. I den meningen håller jag
med.