Fru talman! Jag hade gärna sett att Elisabeth Svantesson eller Hans Eklind hade begärt ordet efter Oscar Sjöstedts anförande om industrins satsningar, de framtida jobben och vår konkurrenskraft framöver. Men det är tyst från de andra Tidöpartierna - de låtsas inte om att det finns en stor elefant i rummet.
Det är inte så det låter på näringsministern när hon reser runt i Sverige. Det är inte så det låter på statsministern när han åker och inviger stora investeringar runt om i Sverige. Jag låter dock den debatten finnas hos Tidöpartierna. De har ett besked att ge, för de skapar otroligt mycket osäkerhet kring de stora investeringar som skapar tiotusentals jobb runt om i Sverige.
Min fråga handlar om någonting annat. Ni i Sverigedemokraterna har haft en tid när ni för första gången har varit inne i regeringssamarbetet, och nu börjar det bli tydligt hur ni prioriterar. Förra året valde ni att sänka skatten för dem med de högsta inkomsterna med 13 miljarder. Ni valde att inte införa något tak för elstödet, så att någon fick 780 000 kronor medan andra knappt hade råd att bo kvar.
I den här budgeten har ni börjat hitta på en sak som har med byggsektorn att göra, nämligen lyx-rot. Hur tänkte ni när ni kom på det här förslaget? Jag har försökt att räkna lite på vad de höjda taken innebär. Om du till exempel skulle behöva renovera ett kök och vill få ut pengarna i lyx-rotavdraget måste du renovera köket för kanske 600 000 kronor. Vad är det för kök? Vilka människor har råd med detta i kostnadskrisen? Det måste ju bara vara de som sitter på enormt mycket kapital som får ta del av SD:s lyx-rot. Varför är detta det mest effektiva och det mest prioriterade i det här konjunkturläget? Varför är det inte vanligt folk som står i förgrunden?
Ni väljer konsekvent de välbeställda framför vanligt folk. Hur kom ni fram till lyx-rotavdraget? Vad var den stora poängen?
(Applåder)