Herr ålderspresident! Tack för ditt anförande, Nicklas Attefjord! Jag kan bara instämma i vikten av att vi får de här lagändringarna på plats. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att det tog drygt två år från det att Försäkringskassan upptäckte den här luckan tills regeringen agerade.
Men, herr ålderspresident, jag måste värja mig mot den historiebeskrivning som regeringens partiföreträdare gör här i kammaren i dag. Ledamotens kollega från Socialdemokraterna värjde sig mot det faktum att det regleringsbrev som regeringen utfärdade 2016 faktiskt har medfört oerhört stora inskränkningar i mänskliga rättigheter för människor med omfattande funktionsnedsättning.
Jag kan säga att det inte var perfekt under alliansregeringens tid, men nu har inte bara ledamöter här i kammaren utan också socialministern upprepade gånger sagt att det inte är några politiska beslut som är orsaken till att det har skett nedskärningar inom assistansen.
Jag kan bara föreställa mig hur det känns för alla de människor som hör det. Politiska beslut fattas på olika sätt. Jag menar att ett regleringsbrev till en myndighet som innehåller ett tydligt direktiv att bryta utvecklingen gällande antalet timmar inom assistansen är ett politiskt beslut. Myndigheten måste agera för att leva upp till direktivet, och myndigheten såg till att domar, gamla domar från 2009, 2012 och 2015, tolkades mycket mer restriktivt än tidigare.
Aldrig någonsin annars än under de sju, snart åtta, åren med den här regeringen har människor med funktionsnedsättning haft det så svårt. De är ifrågasatta, och det är deras mänskliga rättigheter också.