Fru talman! Jag tackar Marie-Louise Hänel Sandström för frågan.
Det handlar ju egentligen om det som jag sa både i ett tidigare replikskifte och i mitt anförande: Mål har betydelse. Ord har betydelse.
Precis som ledamoten påpekade är måluppfyllelsen god. Det är väl bra, men om måluppfyllelsen är god borde man i stället för att slå ihop och baka in mål kanske förtydliga målen, spetsa dem ytterligare och jobba för att det ska bli ännu bättre. Om vi tar bort ett mål eller bakar in det i ett annat mål, där vi kanske inte kommer att kunna följa det i framtiden, är risken att måluppfyllelsen försämras.
I det här fallet kan vi inte ens prata om någon måluppfyllelse, för vi har ju inte något mål. Vi kommer inte att ha ett mål om att detta ska bidra till ökad social rättvisa, för det står ingenstans i den nya målformuleringen att det ska göra det. Det står att det ska verka rekryterande och gälla lika för alla. Det låter väl jättebra, men de senaste 20 åren har vi gemensamt jobbat efter ett mål. Vi har god måluppfyllelse. För Socialdemokraterna är formuleringen om att studiestödet måste verka utjämnande och bidra till ökad social rättvisa jätteviktig.
Det handlar om att ge människor möjlighet till en bildningsresa. Det handlar om att via det svenska studiemedelssystemet möjliggöra utbildning för individer som kanske står jättelångt ifrån utbildning. Studiemedelssystemet har möjliggjort detta, men hur det blir i framtiden vet vi inte. Regeringen har ju inte börjat med att peka på hur målformuleringen ändrar våra indikatorer och myndighetens roll. Jag har undrat hur CSN ser på den nya målformuleringen. De vet inte riktigt, för de har inte fått några direktiv. Det är väldigt svårt att veta vilken effekt detta får framöver.