Herr talman! Jag vill ställa en fråga till socialmi-
nistern. De senaste åren har invandrarflickors situa-
tion uppmärksammats mycket i medierna, och det är
berättigat. Men i vår omsorg om flickorna finns det
risk att vi går för långt. Det är besvärligt att vara
förälder till tonåringar. Det gäller alla föräldrar oav-
sett bakgrund.
Jag har kommit i kontakt med invandrarföräldrar
vars barn har blivit omhändertagna av de sociala
myndigheterna. Anledningen har varit att föräldrar
har satt gränser för sina 13-åriga söner eller döttrar
t.ex. när det gäller att komma hem en viss tid på
kvällarna. Då går ungarna till skolan och berättar för
lärarna att föräldrarna förtrycker dem bara för att de
har en annan kultur. Det leder ibland till att barnen
omhändertas. Dessa föräldrar känner sig oerhört
kränkta och tror att samhället straffar dem på det
sättet just för att de är invandrare. Samhällets uppgift
måste ju ändå vara att stötta invandrarföräldrar i deras
föräldraroll i de fall det behövs och inte att oduglig-
förklara dem som föräldrar.
Min fråga är: Är man över huvud taget medveten
om det här problemet på Socialdepartementet?