Fru talman! Folkpartiet liberalerna anser att
Sverige behöver en majoritetsregering. Även om den
ekonomiska nedgången har brutits, kvarstår
problemen med den höga arbetslösheten och den
snabbt växande statsskulden. I en situation där vårt
internationella beroende blir allt större och där
Sverige förhoppningsvis kommer att inträda i den
europeiska unionen, vore det en stor fördel om
regeringen hade en egen majoritet i riksdagen. Det
skulle skingra mycket av den osäkerhet som vi av
erfarenhet vet följer med minoritetsregeringar och öka
möjligheten till långsiktighet.
När valet inte gav majoritet åt vare sig partierna i
fyrpartiregeringen eller Socialdemokraterna,
förordade Folkpartiets ordförande i sina samtal med
talmannen att möjligheterna borde prövas att
åstadkomma en majoritetsregering genom en koalition
över blockgränsen.
Ingvar Carlsson fick också talmannens uppdrag att
sondera möjligheten att bilda en så bred regering som
möjligt. Men enligt vår uppfattning prövade han
aldrig på ett seriöst sätt möjligheten att bilda en
majoritetsregering.
Talesmän för Folkpartiets riksdagsgrupp har vid
tidigare statsministeromröstningar markerat att vi inte
ser omröstningarna som ett ställningstagande till den
föreslagna statsministerns personliga lämplighet som
regeringsbildare eller till den till den tillträdande
regeringens politik. Vi tolkar regeringsformen så, att
det gäller att bedöma om den föreslagna lösningen av
regeringsfrågan är den bästa. Av det skälet röstade vi
nej när talmannen i februari 1990 föreslog att Ingvar
Carlsson skulle godkännas som statsminister för att
bilda sin andra regering. Vi ansåg då att nyval hade
varit en bättre lösning.
Vi anser alltså att Ingvar Carlsson inte tillräckligt
ingående har prövat förutsättningarna att bilda en
majoritetsregering. Vi kommer därför att rösta nej till
förslaget att utse honom till statsminister med uppdrag
att bilda en socialdemokratisk minoritetsregering. I
detta ligger, som framgått, alltså ingen värdering av
Ingvar Carlssons personliga lämplighet för uppgiften
som regeringsbildare och inte heller någon värdering
av den politik den nya regeringen kommer att föra.
Folkpartiet liberalerna går nu i opposition. Vilket
utrymme för samarbete med den nya regeringen som
kommer att finnas avgörs av hur denna regering väljer
att utforma sin politik.