Herr talman! För 250 år sedan drev en riksdagsledamot från gamla Karleby i Finland, som då tillhörde Sverige, igenom en världsunik tryckfrihetsförordning. Vi var först och hade den mest långtgående lagstiftning i hela världen. Det innebar bland annat att censuren avskaffades i Sverige. Ingen skulle förhandspröva om något fick ges ut, utan det kravet togs bort. Det var också detta som mera indirekt ledde till det som vi i dag kallar offentlighetsprincipen där utgångspunkten är att dokument i riksdagen och hos myndigheter är offentliga.
Riksdagsledamoten Anders Chydenius kastades kort därefter ut ur riksdagen. Han hade haft fräckheten att utmana partiledningen en gång för mycket. Kort därefter lyckades man bli av med honom, ironiskt nog genom att han bröt mot censuren. Den hade avskaffats eller rättare sagt hade riksdagen röstat om den, men det hade ännu inte trätt i kraft. Chydenius gav ut en skrift där han gick hårt åt partiledningen, eller vad det kallades då, och åt partiets ekonomiska politik, och då såg man chansen att bli av med denne besvärlige man som fick åka tillbaka till Finland. Så småningom kom han till Sverige igen.
Jag törs knappt säga att Anders Chydenius är min största politiska förebild.
Vi har alltså en väldigt stolt tradition i Sverige av att värna fria medier och offentlighetsprincipen. De fria medierna fungerar naturligtvis som granskare.
Som flera andra har tagit upp här kunde vi i dag ta del av nyheten från Reportrar utan gränser om att vi har fått ett lägre betyg när det gäller pressfrihet. Som jag förstod det berodde det delvis på att hoten mot journalister och medieredaktioner i Sverige har ökat under de senaste åren, något som vi belyste i en hearing i konstitutionsutskottet i efterspelet till den fruktansvärda attacken mot Charlie Hebdo.
Detta riskerar att leda till en ny sorts censur, men det är inte staten som censurerar. Det kan lätt bli en självcensur om journalister vet att om de skriver om till exempel ett MC-gäng blir journalisten och familjen hotad. Medieredaktioner kan känna samma sak om de skriver om islamistiska organisationer. Då blir det en självcensur som jag vet att journalisterna gör allt vad de kan för att kämpa emot, men det är naturligtvis fullt mänskligt om man blir drabbad.
Vi från Alliansen tycker att det är väldigt viktigt att man tar ett helhetsgrepp om den här frågan och ser efter vad som kan göras och vad som kan förbättras för att minska risken för att bli hotad. Det kan naturligtvis vara brottsbekämpning, men det kan också vara andra saker som ligger mera inom konstitutionsutskottets område som handlar om hur man motverkar den här typen av ny sorts censur och minskar hoten mot journalister och medieredaktioner. Detta finns med i en motion som vi har väckt tillsammans med de borgerliga partierna.
Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till vår reservation 3 och i övrigt till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)