Fru talman! Jag skulle vilja komma in även på scenariot när man inte är överens. Om det finns en mamma som inte är säker på vem som är pappa till barnet vore det fint att erbjuda henne en möjlighet att ta reda på det innan barnet föds eftersom det går att göra. Det går väldigt enkelt att göra det hos någon som inte ska föda tvillingar. Då kan man göra det med ett enkelt blodprov på mamman. Det tas ju en hel del blodprov ändå under tiden man är hos barnmorskan, så jag tror inte att man skulle märka skillnad om det även togs ett test för vem som egentligen är far till barnet. Det ska ju göras frivilligt utifrån att mamman vill det. Annars får man ta utredningen efteråt. Man kan ju inte tvinga på en person någon form av vård.
Det hade blivit ett betydligt säkrare system om fler barn hade haft två föräldrar när de föds. Jag köper inte argumentet om systemproblem. Vi lever ändå 2026, enligt kalendern. Jag köper inte heller resonemanget att det inte går att uppge vem som är far till ett kommande barn innan barnet föds.
Låt oss jämföra med äktenskap. Det är klart att äktenskap är mer långtgående, och där kommer arvsregler och annat in, som också förändras. Men just när det gäller den gemensamma vårdnaden om barnet borde den delen av avtalet kunna ingås frivilligt innan barnet är fött, utan att det ska behöva uppstå så enorma systemproblem att de inte kan hanteras. Det känns som att skjuta frågan i sank utan att behöva ta ställning.