Herr talman! Unesco, som är FN:s organ för ut-
bildning, vetenskap, kommunikation och kultur, av-
slutar i dagarna sin generalkonferens. Ett av de pro-
gram Unesco är engagerat i kallas för EFA, och det
står för Education for All. Vi kan konstatera att det i
dag finns runt 100 miljoner barn runtom i världen
som inte får någon utbildning över huvud taget och
att det dessutom finns ytterligare ca 150 miljoner barn
som lämnar skolan utan att kunna läsa, skriva eller
räkna. Ser vi dessutom på kvaliteten på den utbild-
ning som barn får enligt statistiken ser vi att det i
praktiken är många som får väldigt lite utbyte av den
verksamhet som erbjuds. I dag beräknas dessutom
omkring 900 miljoner vuxna vara analfabeter.
Med detta som utgångspunkt har världssamfundet
antagit en stor utmaning i att förverkliga rätten till
utbildning för alla. Sverige är ett av de länder som
ivrigast driver att satsningen på utbildning för alla ska
prioriteras. Vi vet vad en bra skola för den enskilda
människan betyder dels för den personliga utveck-
lingen, dels för en förhöjd livskvalitet. Men vi vet
också betydelsen av utbildning och kunskap som
medel för att nå fred och samarbete och för att be-
kämpa fattigdom och minska klyftorna i världen. Inte
minst är utbildning och kunskap ett bra medel för att
bekämpa sjukdom, t.ex. i form av hiv/aids.
Herr talman! Vi är internationellt aktiva, och det
är självklart att vi också vill att den fundamentala
rättighet som rätten till utbildning är ska omfatta alla
dem av oss som finns här i vårt eget land.
Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets
rättigheter i juni 1990. Det är den vi i dagligt tal kal-
lar för barnkonventionen. Därefter fick Barnkommit-
tén i uppgift att göra en översyn av hur svensk lag-
stiftning och praxis förhåller sig till bestämmelserna i
barnkonventionen. De konstaterade att vår lagstift-
ning i huvudsak stämmer överens med de åtaganden
som följer av ratificeringen av konventionen och att
de justeringar som behöver göras är av mindre om-
fattning.
Så långt har vi anledning att vara nöjda, men det
finns också påpekanden. Bl.a. framhölls att även
asylsökande bör erbjudas barnomsorg då föräldrarna
arbetar, söker arbete eller studerar. Vidare kunde man
konstatera att nuvarande skrivningar i skollagen om
grundutbildning, som ska vara kostnadsfri och till-
gänglig för alla, innebär att de som inte är att betrakta
som folkbokförda eller bosatta i Sverige inte omfattas
av den rättigheten.
Herr talman! De förslag som utskottet i och med
detta betänkande ställer sig bakom ger fr.o.m. års-
skiftet de barn som inte räknas som bosatta i Sverige
tillgång till utbildning inom den offentliga skolan,
tillgång till förskoleverksamhet och tillgång till skol-
barnsomsorg på i huvudsak samma villkor som för
barn som är bosatta i Sverige. Rätten till utbildning
måste ses som en rättighet för det enskilda barnet och
ska inte innebära skolplikt. Ambitionen måste vad
gäller dessa utsatta barn vara att iaktta så stor hänsyn
som möjligt till det enskilda barnets personliga för-
hållanden, förutsättningar och behov.
Barnets bästa måste alltid vara vägledande för hur
dessa rättigheter sedan ska omsättas i praktiken. Vi
anser att det i normalfallet bör vara så att mottagandet
ska kunna ske senaste en månad efter det att barnet
ankommer till Sverige.
Med det förslag som vi lägger fram här följer att
den statliga ersättningen till kommuner som har flyk-
tingar i sina skolor, i sin förskoleverksamhet och i sin
skolbarnomsorg ska få en ökad ekonomisk ersättning
och att den ersättningen också ska omfatta gymnasi-
estudier för de elever som påbörjat dessa studier före
18 års ålder.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till
förslaget i utskottets betänkande och avslag på mo-
tionerna.