Fru talman! Behovet av ett aktivt civilsamhälle är viktigare än på många år. Det är här vi hittar mötesplatser som exempelvis nu behövs utifrån den integrationsskuld som Sverige har att ta itu med. Vi behöver fler mötesplatser. Det finns i dag en allt större insikt om att ensamheten bland våra äldre är ett av våra absolut största sociala problem. I Sverige finns församlingar, föreningar, bildningsförbund och andra som gör viktiga insatser för att bryta detta. Om vi funderar en stund tror jag att vi alla förstår att civilsamhället med dess olika gemenskaper skapar ett fantastiskt mervärde. Vi ska vara rädda om dem, och som politiker ska vi se till att stötta och utveckla dessa.
Jag yrkar därför bifall till Kristdemokraternas reservation nr 5 om att utöka möjligheten till nedsatta arbetsgivaravgifter för föreningar och att man tillkännager detta för regeringen.
I dag har vi en ordning som innebär att alla idrottsföreningar som är medlemmar i Riksidrottsförbundet har förmånligare skatteregler än andra föreningar, organisationer och samfund som betecknas som ideella. De nuvarande reglerna innebär att en idrottsförening inte behöver betala arbetsgivaravgifter för idrottsutövare, tävlingsfunktionärer eller tränare förutsatt att ersättningen är lägre än ett halvt prisbasbelopp. Prisbasbeloppet är i dag 47 300 kronor.
Det innebär att den idrottsklubb som ger en ersättning som understiger 23 650 kronor per år slipper betala arbetsgivaravgift. Den regeln har man skapat för att man vill främja idrottsrörelsens verksamhet, och de positiva hälsomässiga effekterna för barn som kan ta del av den är väl belagda. Därför är Kristdemokraterna positiva till den ordningen.
Efter mina många år som ordförande för Örebro SK Bandy vet jag hur skatteregler påverkar hur idrottsklubbarna agerar och hur kontrakten man skriver med spelare ser ut. Det handlar om den ersättning som ges men också om hur många månader som en sådan ersättning utgår.
I många idrotter är det, precis som inom bandyn, tufft att i dag bedriva lagverksamhet och idrottsverksamhet, inte minst på elitnivå. Man tvingas helt enkelt till upplägg som inte är optimala för själva idrotten, men man väljer det ändå då det av skattemässiga skäl är det mest fördelaktiga. Jag har aldrig någonsin stött på någon inom Idrottssverige som inte tyckt att regeln om att arbetsgivaravgifter inte behöver betalas på ersättningar upp till ett halvt basbelopp är värdefull, tvärtom. Alla ser värdet i detta.
Jag säger detta som en bakgrund till den kristdemokratiska reservationen. Vi vill att andra ideella föreningar ska få ta del av samma villkor som gäller för idrottsföreningar. Det gör det nämligen möjligt att ge en liten ekonomisk ersättning för insatser som är viktiga för medmänniskan, natur och vattenvård, bildning med mera.
Jag vet efter mina år inom idrottsrörelsen men också som präst och sedermera församlingsherde i Svenska kyrkan hur det finns eldsjälar som verkligen offrar av sin tid för att finnas för andra. De eldsjälarna ska vi vara oerhört rädda om. Det som få tycks tänka på, känner jag ibland, är att de frivilliga som vi talar om behöver uppmuntran, ledning, samordning, stöd och utbildning.
I dagsläget är det dock inte möjligt att exempelvis ge en liten ersättning till en person som tar ansvar för att koordinera, kvalitetssäkra och utbilda personer som gör insatser i en församlings besöksgrupp genom att besöka ensamma äldre. Ger man en sådan person 1 000 kronor eller mer per år måste man nämligen betala arbetsgivaravgift.
Det ska ses i jämförelse med att det i dag är fullt möjligt att ge en fotbollsspelare som spelar i division 4 nästan 3 000 kronor i månaden och samtidigt slippa att betala arbetsgivaravgift. Jag tycker att det sistnämnda är helt i sin ordning. Det är inte min huvudvärk. Men jag tror att alla känner, om man tänker efter, att om man jämför med det förstnämnda är det direkt tokigt.
Fru talman! I äldre förarbeten har det betonats att hur vi utformar beskattningen kan få en negativ inverkan på medlemmars villighet att delta i föreningarnas verksamhet. I dag är tid otvivelaktigt en allt större bristvara inte bara i ditt och mitt liv utan i allas liv. Bland landets alla ideella organisationer är det en av de mest prioriterade frågeställningarna. Hur ska vi lösa detta så att människor känner att de har tid att lägga på den ideella verksamheten?
Att då kunna ge en ersättning, även om den bara är symbolisk till sin storlek, är en lösning på det som jag försöker beskriva. År 2016 skriver regeringen att skattelagstiftningen för ideella föreningar inte ska motverka förekomsten av ett vitalt föreningsliv. Utifrån detta menar jag att det inte bara är rimligt att man ger de ideella föreningarna samma villkor och att arbetsgivaravgift inte betalas på ersättningar som understiger ett halvt prisbasbelopp. Det är också i allra högsta grad logiskt. Därför yrkar jag bifall till Kristdemokraternas reservation.