Fru talman! Jag tackar för en viktig fråga.
Så som bosättningslagen är konstruerad och utifrån den granskning som har gjorts av hur väl lagen fungerar i dag känner jag mig trygg med den. Men som med all lagstiftning och alla reformer behöver den utvärderas. Man behöver se över om det finns delar som kan bli bättre.
Men utifrån det jag läser om vad regeringen vill är intentionerna inte att förbättra nuvarande bosättningslag och se till att alla kommuner tar ansvar. Vad jag läser är att man ska riva upp lagen och ge kommunerna större möjligheter att kunna säga nej till människor. Det är detta vi är emot.
Vi tycker att alla 290 kommuner i Sverige ska ta ett gemensamt solidariskt ansvar för att se till att människor kan etablera sig, få en bostad och lära sig språket. Det är viktigt vilket sammanhang man befinner sig i och var man bor. Många människor flyttar ju till områden där det är svårt att få en bostad eller ett jobb.
Visst kan man se över nuvarande bosättningslag så som den är konstruerad. Den har sina brister och kan behöva förstärkas. Men jag är ute efter intentionen med förändringen. Vad vill man förändra? Vill man att alla Sveriges kommuner ska ta ett gemensamt solidariskt ansvar för människor som är här? Eller vill man att vissa kommuner ska undantas så att de ska kunna tacka nej till att ta emot människor? Det var det här jag kritiserade i mitt anförande.