Fru talman! Jag tror att jag och Vasiliki Tsouplaki i grund och botten inte är så oense i frågan om den stora roll som både folkhögskolor och studieförbund spelar när det gäller bildning, utbildning och kultur i Sverige.
Jag måste ändå ta tillfället i akt och fråga ledamoten hur hon ser på de väldigt graverande uppgifter som har kommit fram. Hon talade tidigare om de stora nedskärningar som vi skulle vilja göra. Det handlar inte om några stora nedskärningar utan snarare om en återgång till de anslagsnivåer som gällde för ett par år sedan. Man kan alltid tycka att studieförbunden ska ha mer pengar, men det viktiga måste ju trots allt vara vilken verksamhet som kommer ut genom de bidrag som betalas ut till studieförbunden.
Nu tittar Riksrevisionen på detta och gör en fördjupad granskning av hur den här medelstilldelningen har gått till och hur det egentligen står till med studietimmarna - det är ju framför allt studieförbunden som är ämne för granskningen.
Det kan handla om uppgifter från Folkbildningsrådets egen granskning eller om det otroligt allvarliga bidragsfusk som har skett om man får tro de forskare som har varit ute i frågan; det pratas om uppblåsta siffror i kanske hälften av all verksamhet. Som ett exempel kan vi ta att alla studieförbund i Göteborg - en stad med 580 000 invånare - mellan 2017 och 2019 redovisade 4 ½ miljon deltagare i kulturevenemang och studiecirklar. Jag tror inte att man behöver vara raketforskare för att inse att detta inte kan stämma.
Jag skulle vilja fråga Vasiliki: Vilken lösning ser Vänsterpartiet för att ta itu med de här problemen om vi inte ska ha en granskning som är myndighetsbaserad utan fortsätta med det system som vi har i dag?