Fru talman! Jag tror att jag och statsrådet kan vara överens om att tolkar är viktiga. De är en viktig resurs och gör det möjligt för personer som talar olika språk att kommunicera med varandra. Det gäller såväl teckenspråk som utländska språk. Det handlar om samma problematik. Vid myndighetsutövning på nationell nivå engageras tolkar inte minst när det gäller rättspolitiska frågor men även inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården för att informationen ska förmedlas på ett säkert och professionellt sätt.
Enligt Kammarkollegiet fanns det i januari 225 teckenspråkstolkar och 824 tolkar i utländska språk, totalt 1 049. Av dem var 242 rättstolkar och 172 var tolkar med speciell kunskap om det medicinska området. Tillgången till licensierade tolkar varierar över landet. De är utan tvekan en bristvara. Det räcker inte på långt när då behovet hos svenska myndigheter är så stort. Med dagens ökade antal asylsökande behövs fler kvalificerade tolkar för att få en snabbare integration. Auktorisationen ska garantera att informationen i tolkningen i form av samtal och skrifter överförs korrekt med hög språklig standard och att tystnadsplikten gäller.
I samband med KU:s behandling av min motion framkom att den absoluta tystnadsplikten för präster och pastorer som de alltjämt tror att de har upphörde vid millennieskiftet - för 18 år sedan! I och med att Svenska kyrkan skildes från staten tappade man tystnadsplikten. Med anledning av detta ställde jag min andra interpellationsfråga: Kommer regeringen i samband med det arbetet att även pröva frågan om att återinföra en absolut tystnadsplikt för präster och pastorer?
Om vi nu ska utreda frågan om att införa en lagstadgad tystnadsplikt för icke auktoriserade tolkar som utför uppdrag i föreningslivet, i näringslivet, privat och inom kyrkan vore det väl underligt om tystnadsplikten i samband med bikt ska vara svagare. Det är min poäng. Kommer regeringen att överväga detta? En absolut tystnadsplikt innebär att präster och pastorer inte får röja och inte heller ska kunna avkrävas att vittna inför domstol om uppgifter som framkommit under bikt eller själavårdssamtal.
Jag undrar: Gäller inte detta i dag? Kan en präst eller pastor i dag avkrävas att vittna om det som framkommit under bikt? Lagen om detta har ju fallit.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är viktigt med ett grundmurat förtroende vid samtal som dessa. Man måste i en pressad situation kunna berätta om jobbiga händelser som man har varit med om eller som man har blivit åsyna vittne till. Det är oerhört viktigt att denna möjlighet finns och man ska kunna veta att det inte sprids vidare.
I dag får detta hanteras utifrån det arbetsrättsliga området inom respektive samfund. Om prästen tjallar blir han avkragad. Prästen blir alltså förhoppningsvis av med jobbet om vederbörande pratar bredvid mun. Jag tycker inte att det är tillräckligt starkt. Det borde finnas en lagstadgad tystnadsplikt även för präster och pastorer. När vi nu talar om att stärka tystnadsplikten för tolkar borde man titta på hur viktigt det också är med en sådan tydlighet vid dessa oerhört känsliga tillfällen.