Herr talman! Det är två olika bitar i det här, tycker jag. I dag debatterar vi säkerhetszoner och lagstiftningen kring dem. Det brottsförebyggande arbete som måste kopplas till de utsatta områdena är en annan fråga. Jag berörde i mitt anförande att dansk polis har dragit slutsatsen att man om man inför den här typen av säkerhetszoner måste kombinera dem med ökade insatser på det brottsförebyggande området. Jag nämnde också att regeringen har tagit fram en strategi som man kommer att tillämpa för det brottsförebyggande arbetet. Det handlar väldigt mycket om hur man arbetar både rent operativt och brottsförebyggande i de här områdena.
Säkerhetszonerna är en akut åtgärd som man beslutar om när det finns en påtaglig akut risk för att det ska inträffa skjutningar eller sprängningar i ett visst område. Då gäller det att säkra och trygga det området i ett akut skede. Det är ju därför man också har tidsbegränsat besluten till två veckor, givetvis med möjlighet till förlängning. Det är inte så att man inför säkerhetszoner bara så där rent allmänt för att man tycker att man bör ha dem, utan det finns ett underlag som man baserar sitt beslut på. Det brottsförebyggande arbetet med skola, socialtjänst, polis och så vidare i området är en fråga som är sammankopplad med detta men som inte direkt berör lagstiftningen om säkerhetszoner som den är utformad nu.