Herr talman! Det är klart att de frågorna också finns med i polisens uppdrag att se till att kunskapen ökar bland poliser. Det handlar om kunskap om personer som har en annan etnisk bakgrund. Då kommer självklart den här frågan in.
Om Yvonne Ruwaida vill dra så långtgående slutsatser av den enskilde polisens uttalande har jag inga synpunkter på det. Jag är inte beredd att göra det.
Jag är däremot beredd att fortsätta att se till att de etikutbildningar som nu bedrivs på flera av myndigheterna också fortsätter. Det handlar då inte om en specifik grupp utan om att se på diskriminerings- och mångfaldsfrågorna så att man inte igen behöver uppleva det som har hänt inom polisen, framför allt tidigare, då personer har känt sig diskriminerade.
Jag vill ändå säga att jag tror att det inte finns någon myndighet i Sverige som under så kort tid så drastiskt har förändrat sitt synsätt. Tidigare kunde man ibland till och med öppet uttala sig på ett sätt som väckte anstöt. Från den högsta ledningen försvarade man det. Jag var själv inblandad i en sådan debatt så sent som 1997 och fick till min förvåning se att höga polischefer försvarade enskilda polismäns uttalanden om personer med annan etnisk bakgrund. Det är fullständigt otänkbart att något sådant skulle ske i Sverige i dag, trots att det bara har gått nio år.
Mycket har hänt. Fortfarande återstår en del arbete att göra. Jag tycker ändå att det är värt att lyfta fram det arbete som har bedrivits med framgång inom polisen.