Herr talman! Den 1 januari i år sänkte regeringen åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år. Konsekvensen ser vi redan nu: Antalet unga som går till tandläkaren har minskat kraftigt. För många mellan 20 och 23 år blir kostnaden helt enkelt ännu ett hinder i en redan pressad vardag, och det är just det som är problemet.
Den här regeringen har gång på gång fattat beslut som gör livet svårare för unga. Unga möter i dag en rekordhög ungdomsarbetslöshet. Många söker jobb efter jobb utan att få fotfäste på arbetsmarknaden. Samtidigt är bostadsmarknaden närmast stängd. Att få ett förstahandskontrakt är för många en avlägsen dröm, och den som försöker köpa sin första bostad möts av höga trösklar. Köerna till stöd vid psykisk ohälsa är långa. Alltför många unga får vänta månader på hjälp, eller till och med år, när de mår som sämst. Samtidigt visar undersökningar att framtidstron bland unga sviktar. De känner oro för sin ekonomi, sin bostadssituation och sina möjligheter att bygga ett tryggt vuxenliv. I det läget väljer regeringen att ta bort den fria tandvården för denna grupp.
Socialministern kanske tänker att det här är överord. Det är det inte. Jag möter väldigt många unga som känner att detta är en del i att regeringen inte satsar på de unga utan snarare tar bort det som förut åtminstone var en möjlighet.
Herr talman! Tandhälsa är inte en lyx utan en del av den grundläggande hälsan. Vi vet att förebyggande insatser tidigt i livet minskar risken för att drabbas av större problem senare. Det gäller inte bara hälsan i allmänhet utan naturligtvis även tandhälsan.
Vi vet att ekonomiska hinder leder till att människor skjuter upp den vård de egentligen behöver. Några måste välja mellan mat och mediciner. En del väljer mellan att köpa mat, att betala hyran och att gå till tandläkaren. Därför handlar den här frågan inte bara om tänder utan även om jämlikhet, om prioriteringar och om vilket budskap vi skickar till unga människor. Budskapet från regeringen verkar vara: ”Ni får klara er själva.” Men unga förtjänar bättre än så. De förtjänar en politik som investerar i deras framtid, ger möjlighet till arbete och bostad, kortar köerna till stöd vid psykisk ohälsa och ger möjlighet att bygga en bra tandhälsa för resten av livet.
Socialministern säger i sitt svar att tandvården ska fortsätta vara god. Ja, men vi har ju god tandhälsa därför att vi är många som har haft möjlighet att gå till tandvården tidigt – till folktandvården eller någon annan. Det har heller inte varit en ekonomisk fråga huruvida man ska fortsätta – eller börja – gå till tandläkaren regelbundet. Det är därför det här är ett tufft beslut. Är socialministern beredd att ompröva det beslutet?