Fru talman! Det jag reagerade på är den historierevision som Momodou Malcolm Jallow ägnar sig åt här.
I sitt långa anförande om hyressättningen - som inte är en fråga i dagens debatt, som handlar om kapning av bostadsrättsföreningar - hyllar han dagens system. Framför allt lyfter han fram det förträffliga bruksvärdessystemet som den stora lösningen på frågan om hur svensk bostadsmarknad ska kunna fungera bättre.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hyresrätt m.m.
Samtidigt som han kritiserar och påvisar de problem som många är överens om, att det är svårt för många nya att ta sig in på hyresmarknaden, hyllar han det system vi har. Han väljer speciellt - och det är här historierevisionen kommer in - att lyfta presumtionshyressystemet som något som är alldeles förträffligt.
Det var några år sedan som presumtionshyran infördes, och jag tror att det var alliansregeringen som införde systemet. Det var då möjligt att under en tid av 10 år, de första 10 åren, ta ut en kostnadsbaserad hyra för att därefter gå in i ett förhandlat system. Det visade sig när vi skulle besluta om detta att Vänsterpartiet inte tyckte om det ens vid det tillfället. Vid ett senare tillfälle förlängdes presumtionstiden till 15 år därför att man ansåg att 10 år var för kort tid. Inte heller vid det tillfället tyckte Vänsterpartiet om förslaget. Men nu är det uppenbarligen en Guds gåva till mänskligheten.
Jag undrar lite grann på vilket sätt Momodou Malcolm Jallow menar att svensk bostadsmarknad ska kunna fungera bättre. Nu har finansutskottet nyligen beslutat om att man ska lägga 7 ½ miljard till kommunerna för välfärden. Det är en vällovlig satsning, och det är säkert bra, enligt Momodou Malcolm Jallows sätt att se det, att man höjer skatten för företag som vill anställa fler.
Men frågan är: Om det är pengar som behövs - hur många ytterligare miljarder i investeringsstöd menar Momodou Malcolm Jallow att man ska kasta efter privata och offentliga fastighetsägare?