Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret
på min fråga. Som framgår av denna har detta
ärende behandlats på ett minst sagt
otillfredsställande sätt. Att ett fyra år gammalt och
entydigt riksdagsbeslut inte verkställs är givetvis
helt oacceptabelt. Det har också skapat stor
förstämning och upprördhet hos de många
arrendatorer som haft anledning att förvänta sig att
beslut fattade i Sveriges riksdag skall följas. Genom
att så inte skett föreligger det en mycket stor risk
för att riksdagens trovärdighet som landets högsta
beslutande organ allvarligt har urholkats.
Det har från jordägarnas och vissa
regeringsföreträdares sida tidigare hävdats att
äganderätten allvarligt skulle inskränkas om
friköpsrätt infördes. Denna myt har dock
punkterats ganska effektivt av 1990 års
arrendekommitté, som motiverar sitt enhälliga
beslut att förorda sådan friköpsrätt för historiska
arrenden på följande sätt:
''Grunden för den föreslagna inlösenrätten kan i
korthet beskrivas så, att i ett fall där arrendestället
i generationer bebotts och brukats av arrendatorer
tillhörande samma släkt, har arrendatorerna och
deras familjer fått mycket starka såväl ekonomiska
som personliga bindningar till arrendestället medan
motsvarande bindningar typiskt sett är betydligt
svagare på jordägarsidan, varför förhållandena på
brukarsidan motiverar att den nuvarande
arrendatorn ges rätt att få nyttjanderätten
omvandlad till äganderätt.''
Jag förstår att statsrådet inte kan gå in på detaljer
inför en kommande proposition, men eftersom
lagutskottet har använt samma motivering i ett och
ett halvt år, dvs. att frågan för närvarande bereds
inom regeringskansliet, vore det värdefullt att få en
närmare precisering i tiden: När kan vi få den här
propositionen under vårriksdagen? Det viktigaste
av allt är: Kommer propositionen att innehålla ett
klart förslag om friköpsrätt för historiska arrenden?