Fru talman! I dag behandlar vi justitieutskottets betänkande om trafikbrott. Det tar bland annat upp frågor om påföljder, trafikbrott och olika åtgärder för att förebygga trafikbrott.
I betänkandet redovisar vi ett antal stora arbeten som pågår inom flera områden för att öka trafiksäkerheten. Det rör både reaktion på brott, nya befogenheter för myndigheter och organisationsfrågor. Därför uttalar utskottet att vi inte ser något behov av att föregripa detta pågående arbete från regeringens sida. Vi yrkar därför avslag på samtliga lagda motioner. Däremot yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Fru talman! Varje år dör hundratals människor i trafiken. Varje år skadas tusentals människor i vår trafik. 2005 omkom 440 personer i vägtrafiken. Det är en förbättring mot föregående år. Men siffror som dessa kan vi aldrig acceptera trots att de är så låga som dem vi hade under andra världskriget. Vi kan aldrig vara nöjda när människor dör i trafiken.
Av de fordonsförare som dog i trafikolyckorna var nästan var tredje alkoholpåverkad. I Vägverkets årliga attitydundersökning säger sig drygt 15 % av männen i åldern 25-54 år ha kört bil någon gång under året efter att ha druckit alkohol. Det visar inte bara på stora kunskapsbrister om alkoholens påverkan vid bilkörning utan också om en stor omdömeslöshet. Man riskerar ju inte bara sitt eget utan även andras liv.
Den senaste tidens rapporter om rattfylleri bland yrkeschaufförer visar en särskilt skrämmande utveckling. Ett lastbilsekipage kan väga upp till 50 ton. Det ställer höga krav på yrkeschaufförerna. I alla sammanhang där man framför sådana ekipage alkoholpåverkad utgör de en dödsfälla för alla trafikanter som vistas på vägarna.
När vi ser hur mycket gods- och persontrafiken ökar och att vi knappast ser någon avmattning inser man rätt snabbt att den ökade trängseln på våra vägar ställer fortsatta krav på förbättrad säkerhet och trygghet för alla som vistas i trafiken.
Den 23 februari hade justitieutskottet och trafikutskottet en mycket intressant utfrågning om rattfylleri. Vi fick i många intressanta inlägg se att det anmälda ratt- och drogfylleriet ökar kraftigt efter den nedgång vi haft tidigare.
Det finns förklaringar som till exempel polisens sätt att arbeta och lagändringar. Men det finns även mycket som talar för att rattfylleriet ökat under de senaste åren. Till den ökade trafiken ska vi även lägga det faktum att vi svenskar dricker alltmer. I Sverige har vi den högsta konsumtionen av alkohol på 100 år. Alla dessa faktorer är naturligtvis oroande.
För mig är det självklart att alkohol och droger inte ska förekomma i trafiken. Där borde nolltolerans vara en självklarhet.
Fru talman! De insatser som kan göras för att få bort droger och alkohol från trafiken är många. Det kan handla om vårdinsatser men även förebyggande insatser och tidig attitydpåverkan. Det kan handla om ökade befogenheter för myndigheter att agera och markeringar i strafflagstiftningen. Det kan även handla om att införa ny teknik eller att organisera arbetet på ett effektivare sätt.
Personligen tror jag att insatserna måste göras på alla de områdena.
I december 2003 tillsattes Rattfylleriutredningen. Utredningen hade i uppdrag att se över flera av de områden som jag nyss har nämnt. Utredningen redovisade en delrapport i januari 2006. Den är ute på remiss fram till den 12 maj. Utredningen har även fått ett tilläggsdirektiv om att överväga att ge tjänstemännen vid tullen och Kustbevakningen samma befogenheter som polismännen att bland annat ta alkoholutandningsprov. Detta uppdrag kommer snart att redovisas.
Många motioner berör de här ämnena som snart kommer att redovisas för oss i riksdagen. Det innebär att vi snart kommer att få en helhetsbild och ett antal förslag att ta ställning till efter det att utredningarna har varit på remiss och regeringen har berett ärendena.
Det finns naturligtvis de som tycker att det går för långsamt. Som ni ser i betänkandetexten arbetar Regeringskansliet redan nu med ett förslag att införa en helt ny straffbestämmelse om grovt vållande till annans död vid fordonstrafik och vållande till kroppsskada eller sjukdom vid fordonstrafik. Det är bra.
Det kommer att innebära att straffen skärps och att samhället visar allvar med att rattfylleri är oacceptabelt. I andra delar får vi ge oss till tåls ett litet tag.
Jag är dock säker på att flera förändringar kommer. Jag delar till exempel utredningens uppfattning att den så kallade Skellefteåmodellen bör utvecklas. Det finns också andra insatser vi kan göra.
Utan fordon går det inte att köra rattfull. Därför tycker jag att det är värt att även se på möjligheten att förverka fordon som använts vid allvarliga trafikbrott. Även denna fråga bereds ju nu i departementet.
Däremot anser jag och utskottet inte att man ska ge utökade möjligheter för privatpersoner att tillfälligt ta hand om berusade personers fordonsnycklar. Det vore att ge privatpersoner alltför långtgående befogenhet. Dessutom kan envar i dag handla i nödrätt för att förhindra brott under vissa omständigheter. Så kan denna fråga lösas redan i dag.
Ett ytterligare instrument som vi ska använda är alkolås. Vi har redan i dag sett att fordonstillverkare satsar på alkolås. Tekniken utvecklas hela tiden. Många myndigheter installerar alkolås i sina fordon. Jag skulle vilja se att alla offentliga verksamheter ställde krav på alkolås vid sina upphandlingar. Om alla nya bilar och tunga fordon hade väl fungerande alkolås skulle mycket vara vunnet. Därför är det viktigt att vi med kraft fortsätter att driva frågan om alkolås på tunga fordon inom EU.
Väl medveten om att jag inte tagit upp alla motioner tänker jag ändå sluta med att yrka avslag på samtliga motioner och reservationer och bifall till förslaget i utskottets betänkande.