Herr talman! Jag tackar ledamoten Malin Höglund för anförandet.
Ledamoten nämner att tiden är avgörande när någon våldsutsatt bestämmer sig för att lämna sin destruktiva relation, och så är det. Ibland är fönstret väldigt litet när man väl har beslutat sig för att göra det. Samtidigt finns det saker som försvårar lämnandet. Personer som bestämmer sig för att lämna en sådan här relation befinner sig redan från start i en utsatt situation, med fysiskt våld, psykiskt våld och kontrollerande beteende, men även med ekonomiskt våld.
Centerpartiet har väldigt länge drivit frågan om att inrätta ett nationellt lämnaprogram. Regeringen har på papperet tagit upp den frågan och infört ett lämnaprogram. Men det lämnaprogram som presenterats av regeringen och ansvarigt statsråd är till stor del en ompaketering av befintlig politik. Det som saknas i lämnaprogrammet är möjligheten till ekonomisk frihet. Avsaknaden av sådan kan vara en av de faktorer som gör att man inte vågar lämna en destruktiv relation.
Därför har Centerpartiet föreslagit att man ska införa en lämnapeng och även tillfört medel till detta. Ledamoten nämner att regeringen tillför kommuner och regioner medel i form av statsbidrag. Men det behövs också pengar direkt till den som är våldsutsatt för att den ska våga nyttja det där fönstret, när tiden är så avgörande. Hur kommer det sig att Moderaterna och regeringen inte prioriterar att ge en lämnapeng direkt till den våldsutsatta?