Herr talman! Utan bilen stannar Sverige.
Det är suveränt viktigt att vi alla är eniga om en sak, nämligen att alla svenskar inte lever i Stockholms innerstad med tillgång till buss, tunnelbana, pendeltåg och det ena med det tredje. Jag är från Örebro och vet vad bilen kostar för dem som inte bor inne i Örebro stad. Där funkar det.
Min lillasyster bor i Fjugesta. Hon har flera mil in till staden, är ensamstående och ska skjutsa sina barn. Det kostar oerhörda summor pengar.
Den här regeringen har tryckt ned priset på bensin och diesel. Om ni från den rödgröna röran hade fått fortsätta hade bränslepriserna varit 30−40 kronor. Då stannar stora delar av Sverige. Det har man alltså inte råd med.
Vad gäller klimatpolitiken vill jag säga följande till Miljöpartiets representant. Det behövs mer av sunt förnuft och mindre av symbolpolitik. Det var därför jag ställde frågan om transportmålet. Är det så att vi även i fortsättningen ska ha ett transportmål till 2030? Hur ska vi nå det? Följdfrågan blir: På vilket sätt förändrar målet klimatutvecklingen i världen? Sverige står ju för 1 promille av alla utsläpp.
Jag tog fram några siffror eftersom jag tänkte att någon kanske begär replik. Sverige har alltså lägst utsläpp per person inom EU och har en så gott som fossilfri elproduktion. Utsläppen har minskat med 67 procent sedan 1970-talet. Vi har eliminerat över 90 procent av utsläppen från bostadsuppvärmningen, och vi har världens mest klimatsmarta jordbruk. Vi har världens högsta skatter på koldioxid. Vår privatbilsflotta – aktuell fråga i dag – har ökat med 40 procent sedan 1990 samtidigt som utsläppen har minskat med 25 procent. Vår svenska skog utgör en kolsänka som gör att det blir nettonoll.
Om vi ska göra något åt klimatet är det internationella åtgärder som behövs, inte svensk symbolpolitik.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 17.)