Herr talman! Tack så mycket, Stig Henriksson! Denna fråga väcker, som vi båda redan har konstaterat, både frågor och farhågor. Detta är komplext också därför att vi diskuterar ett system som ännu inte finns men som vi vet skulle kunna komma att utvecklas.
Att definiera LAWS har också visat sig svårt. Vi tog upp denna fråga direkt när vi på nytt startade Folkrätts- och nedrustningsdelegationen. Då tillsatte vi en av arbetsgrupperna, som ska syssla just med denna fråga. Det gäller rättsliga, militära, operativa, tekniska och etiska frågor. Just de rättsliga frågor som hänger samman med användning av autonoma vapensystem har vi sett som särskilt viktiga.
Den här arbetsgruppen fortsätter att jobba. Den kommer förstås att rapportera av till hela delegationen, och det kommer att vara underlag för våra ställningstaganden framöver. De gör ju detta på ett väldigt seriöst och genomgripande sätt.
Vad är då Sveriges inställning till automatiserade vapensystem? Några av de här exemplen är ju snarare sådana, och den frågan kommer nog att besvaras av försvarsministern i den interpellationsdebatt som följer efter den här. Det är viktigt att hålla isär dessa båda begrepp. LAWS är ju teknologi som ännu inte är i bruk. Då finns det en klar distinktion mot till exempel drönare, obemannade luftfarkoster, så kallade unmanned area vehicles, som alltså är fjärrstyrda av mänskliga operatörer.
Möjligen kan begreppet "meningsfull mänsklig kontroll" när det gäller autonoma vapen vara en väg framåt för att närma sig en definition. Det har också civilsamhällets olika organisationer framfört. Men då behöver det begreppet också förtydligas och förklaras närmare. Vilka är de kritiska funktionerna där mänsklig kontroll behövs? Ja, det beror ju på var vapensystemet opererar. Jag tror att det också är sådana frågor som kommer att diskuteras när expertgruppen CCW möts i nästa månad.
För mig är det helt klart att en människa alltid i sista hand måste ta ansvar för beslut om liv och död.