Herr talman! Först vill jag tacka Stefan Attefall för svaret på mina interpellationer. Jag har ställt frågorna därför att jag och många med mig ser stora möjligheter att använda upphandling mer offensivt som ett kraftfullt verktyg för att uppnå stor samhällsnytta av flera olika slag.
Jag är glad att statsrådet är av samma åsikt, och det är bra att regeringen bland annat har tagit initiativ till att arbeta in de nya upphandlingsdirektiven från EU i svensk lagstiftning. Genom att lyfta dessa frågor vill jag bidra till en konstruktiv debatt om hur riksdag och regering kan medverka till att ta ännu bättre vara på möjligheterna. Det gäller inte minst Ostlänksprojektet, som rätt hanterat kan ge stor samhällsnytta genom en större lokal arbetsmarknad för fler människor långt innan dess att tågen börjar rulla på rälsen.
För att nå full potential behövs självklart ansträngningar på såväl lokal och regional som på nationell nivå. Och det görs redan mycket på många håll. För att nämna några exempel - jag återkommer till dem sedan - från Sverige gör man mycket bra arbete i Örebro, Malmö och Göteborg på området. Men det är viktigt att även staten tar sitt ansvar i sin upphandling av många gånger mycket stora projekt.
Sociala krav kan vara så mycket. Det kan omfatta krav på arbetsmiljö, arbetsrätt och antidiskriminering. Om det gäller importerade varor som kaffe kan det handla om att de produceras på ett sätt som inte skadar hälsa och miljö och att skäliga löner betalats. Många kommuner har till exempel certifierat sig som Fairtrade cities. Men det är än så länge inte lika vanligt att sociala krav i upphandling också används för att ge fler människor en chans att få jobb, praktik och värdefull arbetslivserfarenhet på plats här i Sverige. Det är särskilt viktigt för människor som av olika anledningar står långt från arbetsmarknaden. Inte minst är det viktigt att ungdomar får lärlingsplatser.
Skottland är ett intressant exempel på ett land där man har kommit långt. Där finns en tydlig och uttalad politisk vilja att använda upphandling för att uppnå sociala målsättningar. Man arbetar med så kallade community benefit clauses, vilket kan översättas ungefär till sociala hänsyn. Regeringen i Skottland har pekat ut riktningen genom lagar och ett program som heter Developing Markets for Third Sector Providers. Engagerade kommuner och myndigheter arbetar med regeringens stöd. Fokus ligger ofta på lokal upphandling med syfte att skapa ekonomisk utveckling lokalt som gynnar sociala målsättningar. Ofta handlar det om att kontraktera frivilligorganisationer och sociala företag av olika slag.
Detta har gett riktigt goda resultat. För att nämna bara ett exempel bland många: När man skulle bygga ett nytt sjukhus i Glasgow fick 500 personer i staden nytt jobb. Närmare 100 ungdomar fick chansen att bli lärlingar, och över 2 200 fick praktik eller utbildning i sitt jobb. Funktionshindrade har fått jobb i kaféverksamhet och så vidare.
Jag har fått samstämmiga uppgifter om att framgångsfaktorerna i Skottland är just den uttalade politiska viljan, inriktningen på partnerskap mellan engagerade lokala aktörer, myndigheter och politiken, klart definierade mål för upphandlingen och ordentlig utvärdering. Det handlar förstås också om handling på alla nivåer.
Här finns mycket inspiration att hämta, och jag hoppas att statsrådet är i kontakt med den skotska regeringen och de skotska myndigheterna. Jag undrar om Stefan Attefall är beredd att satsa lika målmedvetet och aktivt som man har gjort i Skottland för att sociala krav inklusive sysselsättningskrav ska bli en alldeles naturlig, självklar och normal del av offentlig upphandling i Sverige.