Herr talman! Jag tackar ledamoten Jens Holm för frågan. Frågan om minkarna var väldigt bra, tycker jag. Det har förts en debatt om detta i kammaren. Framför allt har ledamoten Jens Holm drivit den här frågan.
Jag har faktiskt åkt till en som har minkar. Jag tänkte att jag måste undersöka det här. Om man inte har kontakter måste man skaffa dem. Jag tog och åkte till en minkproducent. Den berättelse jag fick av honom - och henne; det är en familj som driver det här - var ganska otäck på ett sätt. De berättade om hur jagade de är på olika sätt. De får nästan söka skydd för att de är så hatade från visst håll - inte av grannar, för de tycker att det är bra att man driver gården, men av vissa som åker runt och jagar dem. De har olika hjälpmedel för att skydda sig. Det var ganska otäckt att höra att det finns sådana som vill komma åt de här människorna för att de bedriver denna verksamhet. De är företagare som alla andra företagare. De sköter sig perfekt och följer alla regler som finns. Men de känner att de inte har skydd nog.
Jens Holm frågar om hur minkarna mår. Jag gick runt där bland minkarna. Jens Holm sa att de inte får skydd och så. Men de har skydd. Jag märkte att de har fri tillgång till mat. De har också tillgång till skugga om de behöver det. Det finns även en regel som säger att det måste vara två våningar, så att de kan gå upp och ned. De får förvisso inte vara ute, men vi ska nog vara glada för att inte alla minkar är ute, för då skulle det inte vara många fågelägg kvar. Det är ofta det som händer när man släpper ut minkarna.