Fru talman! Jag tackar Lotta Olsson för frågan. Som säkert har framkommit i mitt arbete i utskottet försöker jag alltid vara pragmatisk, och jag försöker hitta lösningar. Samma sak gäller här. Jag är inte främmande för att titta på vad vi kan bidra med. Det fanns en förklaring till ett kongressbeslut och skrivningen att man kan bygga ny kärnkraft på befintliga platser om inte stöd finns. Men jag skulle faktiskt kunna göra en tolkning även av mitt kongressbeslut om att så fort som möjligt kanske är 2040 eller 2045. Det är det snabbaste som vi kan fasa ut den.
Men denna skrivning räcker inte. Man vill backa in i en framtid. Många andra länder säger att världen inte efterfrågar att vi ska satsa på ny kärnkraft i ett land som Sverige eftersom vi har dessa förutsättningar: Vi är glest befolkat, vi har industrier och vi har investerare som går in med miljardbelopp i vindkraft. Och vi har en vattenkraftsresurs som är som ett batteri.
Jag förstår att det finns länder som ser kärnkraften som en del av lösningen. Men många har talat om att vi i Sverige skulle gå in och försöka med tvång. Det finns inga möjligheter att utan stöd få kärnkraft i Sverige som skulle fungera. Jag böjer mig för fakta om att kärnkraften kommer att tuffa på ett tag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi
Jag tyckte att denna uppgörelse var vidöppen. Men det är bara marknaden som kan avgöra om vi ska ha kärnkraft eller inte. I dag inser jag att det kanske är det närmaste man kom. Men vi ska inte tro att vi i Sverige ska kunna få en ny reaktor i Sverige utan stöd.