Herr talman! För Vänsterpartiet är frågan om ett förbud mot privata vinstuttag i välfärden central. Vi menar att vinstintresset leder till en kommersialisering av hela välfärden och att den i stället för behovsstyrd blir efterfrågestyrd, samtidigt som demokratin urgröps. Dessutom leder det till fördyringar.
Om kvaliteten vore i fokus skulle det finnas krav på återinvesteringar av de vinster som görs i dag. År 2011 var vinsterna så stora som hela 9 miljarder kronor, vilket motsvarar lönerna för 23 000 undersköterskor.
Med vårt förslag tillåts icke vinstdrivande bolag att finnas kvar. Det blir då möjligt med en mångfald av olika utförare. Det kan vara kooperativ, ideella organisationer såsom Röda Korset eller stiftelser såsom Ersta diakoni. Det kan Sverige själv fatta beslut om.
Nu stärks vår linje ytterligare, eftersom EU också lägger fram nya direktiv - hela tre stycken - till grund för en ny lagstiftning i anslutning till lagen om offentlig upphandling. Även i vår modell där alternativa icke vinstdrivande utförare tillåts kommer det att behövas lagstiftning om upphandling av dessa aktörer.
Herr talman! Jag har därför frågat statsrådet om han vill låta utreda möjligheterna att lägga de skattefinansierade välfärdstjänsterna helt utanför lagen om offentlig upphandling såsom förbundsjuristen på Sveriges Kommuner och Landsting menar är fullt möjligt att göra.
Jag har också frågat honom om ifall han anser att LOU inte bör omfatta de skattefinansierade välfärdstjänsterna.
Jag får tacka statsrådet för svaret, även om han har svarat nej på bägge frågorna. För Kristdemokraterna är det viktigare att försvara privata vinstuttag ur välfärden än att
säkerställa god kvalitet och stödja non-profit-aktörer, sådana som i dag slås ut på grund av riskkapitalbolagen. Tydligen är frågan så oviktig att statsrådet inte ens bemödat sig med att läsa rapporten, trots att den är inskickad till Regeringskansliet. Rapporten finns som en offentlig handling i Malmö stad. Den finns med i Genomförandeutredningen och hos förbundsjuristen Mattias Sylwan på Sveriges Kommuner och Landsting, därifrån jag själv har fått den. Om viljan hade funnits kunde statsrådet till och med ha ringt till mig, så hade han fått den.
Statsrådet svarar vidare: "Men om vårdtjänster eller andra välfärdstjänster läggs ut på entreprenad mot ersättning, då måste det göras enligt de principer om bl.a. icke-diskriminering som bär upp reglerna om offentlig upphandling."
Men i den rapport som jag hänvisade till från förbundsjuristen hävdas precis motsatsen. I de nya direktiven gäller detta inte för välfärdstjänster som är helt eller huvudsakligen skattefinansierade. Skattefinansierade välfärdstjänster omfattas alltså inte av EU:s nya direktiv om upphandling, av några andra EU-regler eller av principer om upphandling. Därför är skattefinansierade välfärdstjänster vad EU kallar "icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse" vilka faller helt utanför EU:s direktiv om offentlig upphandling liksom de principer som bär upp lagen om offentlig upphandling, inklusive principen om icke-diskriminering. Varför skulle det annars finnas ett påpekande i direktivet om att detta inte bör tillämpas på icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, om direktivet ändå gäller för alla tjänster som läggs ut på entreprenad, statsrådet? Den frågan skulle jag gärna vilja ha svar på.
Om rapportens tolkning av direktiven är korrekt så förändras förutsättningarna radikalt för upphandling av skattefinansierade välfärdstjänster. Sylwan utgår från en bestämmelse i EU:s nya direktiv om offentlig upphandling som inte omfattar "icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse". Med stöd från flera domar - från både EU-domstolen och Efta-domstolen - och med stöd i fördraget kan välfärdstjänster, helt eller delvis, falla utanför lagen om offentlig upphandling.
Så statsrådet, varför har du inte läst rapporten? Motsäger du förbundsjuristens påståenden i rapporten?