Herr talman! Christer Winbäck har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att öka möjligheten att skapa fler vårdhem och att vårdtagarna får en reell chans att kunna byta mellan dem om behov föreligger.
Vårt sjukvårdssystem är uppbyggt enligt principen att det är sjukvårdshuvudmännen, som utifrån de grundläggande bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen, ansvarar för att medborgarna erbjuds hälso- och sjukvård och för organiseringen av vården. Det är således det enskilda landstingets ansvar att besluta om organiseringen av anorexivården.
Eftersom patienter som drabbas av ätstörningar är olika och problemen uppkommer på olika sätt måste vården utformas utifrån de enskilda individernas särskilda behov. Hälso- och sjukvårdslagen klargör också att vården och behandlingen så långt det är möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten. I lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område klargörs vidare att när det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient medverka till att patienten ges möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient ska också medverka till att en patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada får en förnyad medicinsk bedömning i det fall vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning och det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida livskvalitet.
Den psykiatriska vården utgör ett för regeringen prioriterat område. I den nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvården klargörs bland annat att insatserna till barn och ungdomar med psykisk ohälsa ska stärkas genom ett tidigt och adekvat stöd, genom samordnade insatser mellan barn- och vuxenpsykiatrin samt genom ett utvecklat vårdinnehåll. För att stimulera en utveckling i enlighet med den nationella handlingsplanen har staten tillfört landsting och kommuner 9 miljarder kronor under åren 2001-2004. Socialstyrelsen har givits i uppdrag att svara för den nationella uppföljningen och utvärderingen av satsningen. I styrelsens årsrapport 2003 klargörs bland annat att några landsting bildat särskilda specialteam för ungdomar som nyinsjuknat i psykos, har depressiva tillstånd med risk för självmordshandlingar eller lider av ätstörningar och/eller tvångstillstånd.
Jag vill också nämna att den av regeringen tillsatta psykiatrisamordnaren bland annat har till uppgift att lämna förslag till utveckling av psykiatrins former, bedöma behovet av slutenvårdsplatser samt pröva om det krävs nya vårdformer mellan slutenvård och öppenvård. Psykiatrisamordnaren har också givits ett särskilt ansvar för att tillsammans med kommuner, landsting och berörda statliga myndigheter formulera strategier för kvalitetsutveckling med syfte att samordna och stärka utvecklingsarbetet.
Jag vill avslutningsvis framhålla vikten av att utvecklingsarbetet nu fortskrider i enlighet med de nämnda satsningarna. Jag förutsätter att huvudmännen för hälso- och sjukvården tar sitt ansvar för att vården utformas utifrån de individuella behov patienterna har.