Herr talman! Det var många frågor. Vad jag ville göra just i dag var att hylla en stor politiker. Jag har inte sagt något om hennes gärning annat än just när det gäller kärnkraften. Det kan man ha olika åsikter om, och det förstår jag att Kent Persson, som vänsterpartist, har synpunkter på när det gäller strejker och andra saker. Det har jag inte lagt någon synpunkt på.
Men en stor politiker var hon, och en fantastisk gärning är det hela. Jag tänkte också på det ur ett jämställdhetsperspektiv. Hon var den enda kvinnan i ledande ställning och som premiärminister på den tiden. Hon blev inte bara det, utan hon dominerade faktiskt nästan totalt scenen och den politiska diskussionen. Det tycker jag är värt att hylla.
I utskottet och även annorstädes tycker jag att man kan säga när någon har gjort någonting bra eller uppnått någonting, även om man inte alltid håller med i den politiska meningen.
Vad gäller kärnkraftsutbyggnaden i Storbritannien är det så som Kent Persson säger, att de har krävt ett ersättningsgolv. Jag vet inte riktigt vad de kallar det där, men låt oss kalla det för det. Det kan man faktiskt kalla subventioner. Jag går absolut med på det. Den diskussionen för man i Storbritannien. Men det gör vi inte här, Kent Persson.
Vill Kent Persson införa ett golv för kärnkraften kan vi absolut prata om det. Det var inte min tanke, men om Vänsterpartiet vill gå den vägen ska vi kunna prata om det.
Men låt oss säga att man nu ser att det är en subvention eller ett bidrag - det kan vi kalla det för - det här golvet när det gäller kärnkraftsel. Vad är det som gör att det ena kraftslaget är bättre att subventionera än det andra, om man bortser från en politisk retorik, att man bara gillar eller inte gillar en viss kraftproduktion, som till exempel Miljöpartiet gör? Vad är det som gör att det är okej att ge en subvention i det ena fallet men inte i det andra bara för att man inte gillar kraftslaget?