Fru talman! Givetvis är vi överens om att vi ska förändra lönestrukturen. Kvinnor och män ska få lika lön för samma arbete. Där är vi helt överens. Men jag tycker inte att just att tvångskvotera, att vi politiker ska bestämma hur familjerna bäst fördelar föräldradagarna, är den bästa vägen att gå. Ska vi göra någonting i det här avseendet är det kanske att stärka föräldraförsäkringen, att göra de ekonomiska förlusterna när man är hemma så små som möjligt, och att se över hur konsekvenserna kan bli så små som möjligt för pensionen. Det finns andra sätt att titta på det här än att just lägga sig i hur familjerna själva fördelar föräldraförsäkringen.
Jag tycker att till skillnad från andra former av bidrag som sjukpenning och sjukersättning måste vi här ha barnet i fokus, och vi måste också kunna se till familjen som en helhet. Det tycker jag är en skillnad mellan det här bidraget och andra bidrag.
Det lät lite grann i Nooshi Dadgostars anförande som att vi skulle vilja tvinga kvinnor att vara hemma om vi inte har kvotering av föräldraförsäkringen, men det är snarare tvärtom. Vi vill öka friheten. En kvinna som är egenföretagare har kanske väldigt svårt att vara hemma men kan lösa det tillsammans med sin man och olika flexibla lösningar så att hon kan återgå till arbetet ännu tidigare. Vi vill göra det ännu mer flexibelt både för mannen och för kvinnan. Men den här 90-dagarskvoteringen försvårar för det. Det är fortfarande fullt möjligt för kvinnor att återgå i arbetslivet när de vill. Vi vill inte försvåra det, utan vi vill göra det ännu mer flexibelt. Det är Vänsterpartiet som vill göra det ännu mer oflexibelt.